Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 776 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Energiförbrukningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under de gångna åren. Energiförbrukningen under år 1930 motsvarade
en minskning av kolförbrukningen för statsbanornas drift av ej mindre
än 220 000 ton. Det utförda antalet lokomotivkilometer motsvarade 22,4
procent av hela antalet vid statsbanenätet under året utförda
lokomotivkilometer. Den elektrifierade banlängden utgjorde 14,9 procent av hela
banlängden för statens
järnvägar.

För närmare
studerande av
belastningsförhållandena för bandriften
hava anskaffats en del
s. k. maxigrafer, ett slags
registrerande instrument,
som på en
registreringsremsa upprita alla
kvarttimmemedelvärdena för
belastningen. Dessa
instrument äro vidare
försedda med räkneverk,
som visa dels totala
energiförbrukningen, dels
energiförbrukningen för
s. k. toppkraft, d. v. s.
energi, som uttages
utöver en viss i kilowatt
angiven bottenbelastning.

629. Maxigraf. Instrumentet består av två delar, till höger en ungefär normal kilowattimmemätare och till vänster en registrerande anordning, som uppritar alla kvarttimmemedelvärdena för belastningen.

Ett sådant av maxigraf uppritat belastningsdiagram för malmbanan
visar bild 630. Bild 631 visar motsvarande diagram för
totalbelastningen för linjen Stockholm—Göteborg. Av dessa belastningsdiagram
framgår, att järnvägsbelastningen ej alls är så oförmånlig för kraftverken,
som man förr ansåg sig hava anledning att antaga. I kombination med
ovannämnda maxigrafer hava vidare uppsatts s. k. varaktighetsmätare,
d. v. s. instrument, som ordna alla de erhållna kvarttimmemedelvärdena
efter storlek. Bild 632 visar varaktighetskurvan för malmbanans nät
under år 1930 och bild 633 motsvarande varaktighetskurva för linjen
Stockholm—Göteborg.

Av varaktighetskurvan för linjen Stockholm—Göteborg framgår, att
bottenbelastningen, som beräknas uppgå till 9 000 kilowatt, har en
belastningstid av ej mindre än omkring 7 700 timmar, under det att
belastningstiden för toppbelastningen endast uppgår till omkring 450 timmar. Vid
malmbanan ställa sig belastningsförhållandena som synes ej fullt så
gynnsamma, beroende på att malmtrafiken ej pågår under sön- och helgdagar
samt ej heller under vissa timmar nattetid.

Elektrifieringen av malmbanan har helt omstöpt förhållandena där.
Riksgränsens station, där snöförhållandena vintertid förr alltid vållade
stora svårigheter, har kunnat nedläggas såväl som lokstationen där och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>