Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidare ej skulle fortsättas längre än till den omkring 30 kilometer från
Jönköping belägna sjön Stråken, hvarifrån banan kunde ledas antingen
direkt till Jönköping eller till Axamo på Lagalinjen. Banlinjen norrut från
Malmö hade ej heller blifvit fastställd längre än till södra änden af
Finja-sjön, därifrån den med lika fördelar i tekniskt hänseende kunde fortsättas
inåt Småland antingen efter Lagaådalen eller i mera östlig riktning.
Vid 1859—1860 års riksdag föreslog Kungi. Miyrt — efter att hafva
redogjort för de fördelar, som skulle vinnas genom att draga banan direkt
till Jönköping — att södra stambanan skulle ledas från sjön Stråken till
Jönköping, vidare öfver Tenhult till trakten af Nässjö och därifrån i
närheten af och förbi sjön Salen till Finjasjön. Detta förslag blef ock af
riksdagen bifallet. Sedan banans hufvudriktning sålunda blifvit af riksdagen
bestämd, fastställde Kungl. Maj:t i öfrigt banans sträckning.
Från västra stambanan utgår järnvägen i sydostlig riktning, berör mellan
Sandhem och Mullsjö den djupt liggande sjön Stråken och är sedan
framdragen till Habo, hvarifrån den i långa lutningar och delvis skarpa
krök-ningar nedgår förbi Bankeryd till Vättern och Jönköping. Från nämnda
stad stiger linjen efter sluttningen mot den storartade Huskvarnadalen till
Tenhult, å hvilken sträcka finnes en sammanhängande lutning af 10 %0
å 11,2 kilometers längd, och är sedan framdragen förbi Forserum till den
viktiga knutpunkten Nässjö, där den sedermera byggda östra stambanan
anknyter till södra stambanan. I närheten af Nässjö finnes den högst
belägna punkten å statens järnvägar söder om Dalälfven. Rälens underkant
ligger nämligen därstädes 315 meter öfver hafvets yta. Då Vätterns lägsta
vattenyta är belägen 88 meter öfver hafvet, har således järnvägen å den 43
kilometer långa sträckan mellan Jönköping och Nässjö måst höjas icke
mindre än 227 meter.
Från Nässjö är banan genom mestadels skogstrakter med omväxlande
moss- och myrmarker framdragen förbi Säfsjö, Alfvesta och Elmhult, i hvars
närhet gränsen mellan Småland och Skåne passeras, till Hessleholm. Å
denna sträcka har banan i allmänhet ett mera gynnsamt läge i såväl plan
som profil. Sålunda finnes mellan Alfvesta och Vislanda på ömse sidor
intill en helt kort kurva med 3,000 meters radie raklinjer med en
sammanräknad längd af omkring 17 km, och mellan sistnämnda station och Liatorp
förekomma äfven raklinjer af betydlig längd.
Söderut från Hessleholm ända till slutpunkten Malmö genomgår banan
bördiga trakter och har å denna del mycket fördelaktiga såväl
lutnings-som krökningsförhållanden. Efter att hafva passerat Hör och den viktiga
knutpunkten Eslöf framgår banan förbi örtofta till Lund, sänker sig
därifrån med lutning af 10 %o mot Höjeå, som öfvergås å en större bro, samt
är sedan framdragen till Åkarp och framkommer slutligen till Malmö, i
hvars nordvästra del statsbanans station är förlagd. Från banans
utgångspunkt å västra stambanan eller från midten af stationshuset vid
Falköping-Hanten till midten af Malmö äldre stationshus är längden 380,9 kilometer.
Hvilken stor betydelse södra stambanan har för samfärdseln torde framgå
däraf att en eller flera järnvägar ansluta till densamma vid Vartofta, Jön-
Staiens järnvågar 1856—1906. IL 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
