Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsen, men då det var af vikt att rälsläggningen framdeles måtte kunna bedrifvas i oafbruten följd västerifrån, blefvo, sedan arbetena igångsatts å banans norska del, i augusti 1877 arbetena påböijade mellan Dufed och riksgränsen. Från norska sidan kunde till Storlien icke någon transportväg upp till fjället anordnas för rimliga kostnader, utan alla arbetsredskap, materialier och andra förnödenheter måste tillföras österifrån. Mellan Dufed och Storlien anlades därför utefter järnvägslinjen en provisorisk omkring 45 km lång våg, hvilkens utförande delvis var förenadt med stora svårigheter. Å de sträckor, där väganläggningen framfördes genom skogbärande marker, kunde vägen utefter kärr och myrar utläggas på s. k. kafvelbroar, och öfvergång af fjällbäckarna skedde å lämpliga vadställen. Från Enafors öfver fjällplatån till Storlien, där tillgång icke fanns på annat virke än den lågstammiga fjällbjörken, mötte emellertid större svårigheter för vägarbetet. Arbetsfolket måste här bära eller å långa sträckor släpa fram kring de djupa fjällmyrarna det behöfliga vägmaterialet, enär hästar ej kunde här användas för detta arbete. Såväl befälet som arbetsfolket bodde då i tält, hvilka flyttades allteftersom arbetet fortskred. Järnvägen aflönade då särskilda proviantbärare, hvilka äfven ordnade hvilolägren och de dagliga förnödenheterna, så att arbetarna kunde oberoende af andra omsorger utföra väganläggningen. Sedan vägen blifvit framdragen till Storlien, utposterades särskildt manskap för vägunderhållet, och kunde vägen därefter oafbrutet användas för tyngre transporter med dragare, hvilka hufvudsakligen utgjordes af norska fjord- och höglandshästar.
De till vägarbetena å högfjället använda arbetarna voro till en del bergsprängare, hvilka sedermera skulle utföra sprängningsarbetena emellan Storlien och riksgränsen, samt träarbetare, hvilka utförde de provisoriska broarna och sedermera användes vid förrådsbyggnaders, stallars och vaktstugors uppförande. Efter vägarbetenas afslutande hade bergsprängarna sig forelagdt att först anordna ett barackläger, hvilket utgjordes af 12 baracker, hvaije rymmande 16 man och uppförda af i lutning mot hvarandra stående runda trädstammar, hvilka täcktes med mossa och torf.
Anskaffning af lifsförnödenheter måste till en början ske genom försorg af järnvägen, som då tillhandahöll proviant mot bestämda pris, men sedermera öfvertogs provianteringen af särskilda personer, hvilka sålde matvaror till af arbetsbefalet fastställda pris.
Då redan i september marken blef snöbetäckt och väderleksförhållandena blefvo af svårare beskaffenhet, hade till denna tid på anförda sätt vinterkvarter anordnats och förnödenheter af alla slag anskaffats för en arbetsstyrka af 200 man, och i november 1877 började i större utsträckning linjearbetena i bergschakten invid riksgränsen. Under januari och februari nedgick temperaturen till —35°, vanligen under fullständig vindstilla, men i mars och april inträfiade i regel våldsamma snöstormar, därvid temperaturen dock icke var lägre än —10° å—12°. Såsom ett exempel på väderleksförhållandena å denna del af banan kan anföras, att under vintern 1878 förbindelsen öfver fjället österut var fullständigt afbruten under 6 dygn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
