- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
165

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Å de först byggda statsbanorna söder om Storvik erhöll ballastbädden
en bredd i krönet af 3,6 meter och ett djup mellan öfverkanten och
balans-linjen af 0,6 meter. För statsbanan från Krylbo till Frövi och statsbanan
genom Bohuslän användes däremot en bredd af’ 3,3 meter, under det att
ballastdjupet å den förstnämnda banan var 0,6 meter och å den senare
0,5 meter.

För statsbanan Gällivare—Riksgränsen tillämpades samma måttå
ballastsektionen som för linjen Krylbo—Frövi, och å linjen Boden—Morjärv är
bredden å ballasten äfven 3,8 meter, men djupet däremot endast 0,52 meter.
A öfriga banor norr om Storvik är ballastens bredd i krönet öfverallt endast
3 meter. Dess djup år å stambanan Storvik—Sollefteå med grenbanor och
å linjen Sundsvall—norska

gränsen 0,45 meter, men å ✓—, t.j ^

stambanan Långsele—Bo- –––––-r— ’f

den 0,52 meter. I
sammanhang med under de senare
åren påbörjad inläggning af
tyngre räler från Storvik till
Ånge ökas ballastens såväl
bredd som djup å denna
linje.

Å de först utförda
statsbanorna utlades ballasten
så att den fullständigt täckte
sliprarna, fig. 56.

Då ballast icke alltid kunde erhållas af bästa beskaffenhet, måste för att
hindra vattensamling i spåret vid tillämpning af denna ballastsektion
beredas aflopp för vatten. Detta skedde medels s. k. vattenränder, hvilka
anordnades på ett å två ställen under hvarje rälslängd.

År 1877 infördes den s. k. höglyften, fig. 57, hvarigenom man är mera
oberoende af ballastens mindre förmåga att genomsläppa vatten. Denna
ballastsektion tillämpas numera allmänt vid statens järnvägar. Vid banas
byggande utföres emellertid ballasten till full höjd utefter sliperns öfverkant,
hvarefter höglyften verkställes, sedan ballasten blifvit sammanpackad och
spåret vunnit erforderlig stadga.

*



SPÅRISOLERING.

De klimatiska förhållandena i vårt land påfordra för byggnader och
anläggningar särskilda åtgärder såväl vid utförandet som i afseende på
underhållet, och gör detta sig naturligen i mera afsevärd grad gällande i fråga
om järnvägsspår och deras underbädd, som direkt utsättas för köldens
åverkan under en afsevärd del af året. Verkningarna häraf gifva sig till känna
genom spårets höjning vintertid å vissa längre eller kortare sträckor, där
banvallens öfversta del består af sådana jordlager som — synnerligast i

BaJUmsplan

’•//r- y v\ •

I

Skala, 1:100
56. Ballastsektion åren 1855—1877.

Skala, 1:100

hl. Ballastsektion, använd från år 1877.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free