Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i samband med gröfre rälers inläggning, men i öfrigt bar å statens
järnvägar alltid begagnats träsliprar.
Till sliprar har hufvudsakligen användts furuvirke men äfven, ehuru i
mindre mängd, ekvirke. Furu virke, afsedt att apteras till sliprar, skall vara
moget, rätvuxet samt vinterfalldt och får, om detsamma flottas, ligga i vatten
högst en månad.
Vid de första järnvägarna, som byggdes för statens räkning, var
slipers-längden 2,67 meter (9 fot), men för banorna norr om Storvik bestämdes
längden till 2,38 meter (8 fot). De på senare åren byggda statsbanorna
Gällivare—Riksgränsen och Boden—Morjärv försågos dock med sliprar af 2,7
meters längd, hvilket mått numera tillämpas vid inläggning af sliprar å
samtliga statsbanor, således äfven för linjerna norr om Storvik.
Längden på sliprarna har således varit rätt skiljaktig vid olika
banbygg-nader, men däremot hafva bestämmelserna rörande sliprarnas öfriga
dimensioner icke undergått någon väsentlig förändring under årens lopp.
Sliprarna, som i allmänhet apteras af rund virke (i enstaka fall hafva sågade
fyrkantiga sliprar kommit till användning) skola i lilländen hafva en
diameter af minst 220 mm och efter afbilningen en tjocklek af 160 mm mellan
de skrädda ytorna.
Brosliprar hafva däremot merendels fyrkantig sektion och äro då 225
mm breda, hvaremot höjden varierar något. Längden å dessa sliprar är
emellertid mycket olika, beroende på brobanans konstruktion. Bestämmelser
rörande brosliprars dimensioner och utläggning utfärdades af
järnvägsstyrelsen den 8 februari 1904, därvid bland annat föreskrefs att afståndet mellan
innerkanterna af två intill hvarandra liggande sliprar icke finge öfverstiga
225 mm.
På sliprarnas öfre yta utskäras, där rälerna skola anligga, tvenne korta
plan med lutning 1:20, afsedda att gifva åt rälerna sådan ställning, att det
sneda tryck, som är en följd af den koniska formen å järnvägsfordonens
hjulringar, må verka parallellt med rälens symmetriplan.
Vid de första statsjärnvägama användes s. k. understödd skarf, d. v. s.
att en sliper placerades midt under två sammanstötande rälsändar i spåret,
och slipersafståndet var i rakspår då lika utefter hela rälen. I kurva
anordnades däremot så att kortare slipersafstånd erhölls närmast skarfven än i
öfrigt. Vid den understödda skarfven uppstodo emellertid stötar vid fordonens
passerande öfver skarfven och däraf förorsakades tillplattning af rälsändarna.
För att bereda den rullande materielen en mjukare öfvergång vid skarfvarna
infördes år 1870 den s. k. sväfvande skarfven med en sliper på hvarje sida
om rålsskarfven.
Fördelningen af sliprarna under räler med sväfvande skarf har varit
mycket skiljaktig för olika slags räler, såsom synes af fig.å sid. 172—173. Till
att börja med fastställdes, med undantag för skarfsliprarna, samma afstånd
mellan sliprarna under en räl, men då erfarenheten visade, att rälsbrotten
i allmänhet inträffade i närheten af rälsskarfvarna, gjordes sedermera
afstån-den mellan de 2 å 3 närmast skarfven liggande sliprarna mindre än de
friga slipersafstånden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
