- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
209

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under spårväxlar läggas sliprarna närmare hvarandra än på öppna
banan, eller med omkring 0,6 7 meter mellan deras midtlinjer. Sliprarnas längder
äro så afpassade, att deras ändar komma lika mycket utanför hvardera
rälssträngen som å banan i öfrigt, med undantag för de två närmast
tungspetsen belägna sliprarna, hvilka äro så långa å ena sidan om spåret, att
ett växelställ för spårväxelns manövrering kan å dem placeras på
tillräckligt afstånd från spåret. Dessa sliprar sammanbindas med tvärstycken,
hvarigenom en ram bildas, som uppbär växelstället.

Våxelstållen, med hvilka växeltungorna föras från ett läge till ett annat,
bestå af en häfarm, rörlig omkring en axel parallell med spåret och infattad
i en bock af gjutjärn. Från denna häfarm utgår antingen ofvan axeln eller
nedanför densamma en dragstång till tungorna. Vid det förra slagets växel-

ställ uppbar en kort, vid växelns normala ställning horisontalt utgående
arm en motvikt af omkring 35 kgs vikt, hvilken likasom vinkelmekanismen
var omsluten af en gjutjärnskanna, som var försänkt i marken. Denna
motvikt drog tungorna alltid åt samma håll, hvarför dessa, då växeln skulle
leda åt det andra spåret, måste med handkraft hållas tryckta i denna nya
ställning. Men enär under sådant förhållande den minsta oaktsamhet af
den som handhade växeln utsatte spårväxeln passerande järnvägsfordon för
faran att urspåra och därjämte den försänkta kannan var svår att hålla fri
från vatten, som då det frusit stängde hela rörelsemekanismen, har detta
slags växelställ, som vid de första järnvägarna allmänt begagnades, numera
kommit ur bruk.

Koppelstången är i de nyare växelställen, fig. 73, i stället fast vid
nedersta änden af häfarmen och denna uppbär en cylindrisk vikt af vid pass

Statens järnvågar 1856—1906. 11. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free