- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
262

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om äter i konstruktionsdel den af egna vikten orsakade ansträngningen
uppginge till afsevärdare storlek (exempelvis i en brobyggnads hufvudreglar),
kunde, under förutsättning att minsta och största ansträngningen försigginge
i samma riktning, påkänningen pr ytenhet icke obetydligt ökas, och
oin-vändt borde, därest minsta och största ansträngningen ginge i motsatta
riktningar, påkänningen icke obetydligt minskas.

For ett närmare bestämmande af tillåtna påkänningens storlek med
särskild hänsyn till materialets minsta och största ansträngning kunde
användas det Lannhardt-Weyrauch’ska uttrycket:

»r »r t1 i j / W min.\

A max. = A (t ± \s 8 m„),
i hvilket K betecknar den ofvan för smidesjärn och stål angifna tillåtna
påkänningen pr ytenhet, S min. den numeriskt minsta ansträngningen och
S max. den numeriskt största ansträngningen i materialet.

För gjutjärn linge vid brokonstruktioner icke någon ökning af
påkänningen pr ytenhet äga rum.

I för afknäckning utsatt konstruktionsdel skulle tillåtna påkänningen pr
ytenhet yttermera reduceras med hänsyn till materialets genom
belastnings-sättet ökade ansträngning.

Följande för järn och stål giltiga förhållanden mellan hållfasthet mot
dragning och hållfasthet mot andra sätt för åverkan borde därjämte
uppmärksammas, nämligen: hållfasthet mot böjning = hållfasthet mot dragning, och
hållfasthet mot afskärning = V5 af hållfasthet mot dragning.

För stambanan från Långsele till Hoden, hvilken byggdes åren 1887—
1894, voro fordringarna på bromaterialet emellertid rätt mycket olika de i
ofvannämnda cirkulär uppställda bestämmelserna.

För puddeljärn, som användes endast i ett fåtal af de först byggda
broarna å nämnda bana, bestämdes hållfasthetsgränsen till 3,000 kg å 3,500
kg pr kvcm och största tillåtna ansträngningen till 700 kg pr kvcm.
För götmetallen, som tillverkades enligt den så kallade sura metoden,
före-skrefs att kolhalten finge uppgå till högst 0,16 procent och största tillåtna
fosforhalten till 0,075 procent. Hållfastheten hos detta material skulle ligga
mellan 3,400 kg och 4,000 kg pr kvcm och största ansträngningen fick uppgå
till 700 kg pr kvcm. För bron öfver Angerinanälfven voro dock andra
bestämmelser gällande, i det att för densammas tillverkning föreskrefs att
götmetallen skulle äga en hållfasthet af 4,300 kg till 4,800 kg pr kvcm och att
påkänningen fick uppgå till 900 kg pr kvcm och till och med därutöfver.
För götmetall, som användts till de höga bockar, hvilka å flera af de stora
broarna uppbära broöfverbvggnaden, var en kolhalt af 0,26 procent tillåten
och skulle för sådant material hållfasthetsgränsen ligga mellan 4,300 kg och

5,000 kg pr kvcm. Vid profning för afslitning skulle förlängningen i
materialets längdriktning uppgå till minst 20 procent, mätt på en längd af
200 mm. Nitnaglarna skulle tillverkas af martinmetall med
hållfasthets-gräns liggande mellan 2,900 kg och 3,500 kg pr kvcm. Rörande
sistnämnda material föreskrefs, att vid profning för afslitning förlängningen
skulle uppgå till minst 25 procent på 200 mms proflängd och att
prof-stänger skulle uthärda att i kallt tillstånd hopböjas 180 grader och hopslås

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free