- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
339

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hufvudspåret eller mot de spår från hvilka de utgå, varierat från 1:10 till
1:8, 1:7 och 1 :6 V«* hvarvid svagare vinklar gifvits åt växelgatorna
närmast hufvudspåren för att medgifva användandet af större radier i
öfver-gångarna till sådana sidospår, där trafiktåg understundom måste framgå.
På senare tider har man sökt att vid anordnandet af nya spårsystem
uteslutande använda vinklar 1:9 och 1:4,5 och har härmed vunnits såväl en
afsevärd förenkling vid eventuella smärre ändringar af spårplanerna som
äfven fördelen af minskadt behof af spårväxelkorsningar af flera olika vinklar
med däraf påfordrad större reserv.

Begagnandet af korsningar med vinkel 1:9 har därvid blifvit regel.
Undantag har dock stundom gjorts för spårväxlar, där tågen med någon
större hastighet måste passera i växelkurvorna, i hvilket fall
korsningsvin-keln 1:10 användts med motsvarande kurvradie af 300 meter;
korsningsvin-kel 1:9 medgifver nämligen endast 240 meters radie i växelkurvan, om
det ena spåret är rakt.

Vid öfvergång till sidospår, där blott växlingsrörelser företagas, hafva
skarpare korsningsvinklar stundom kommit till användning — såsom 1:8
med motsvarande radie af 200 meter —, liksom äfven den såsom
minimi-radie å fri bana betraktade radien 300 meter, hvilken så snart
utrymmet det medgifver användes äfven i kurvorna å stationer, ersatts med
mindre radier i sidospår, där vagnrörelse ej försiggår med större
hastighet; sålunda hafva härvid användts radier af 240 och 200 meter och
någon gång 180 meter.

Kurvor med ännu mindre radier torde nog äfven finnas i en del spår,
där vagnar ej behöfva framföras med lokomotivkraft.

De fordringar man vid omdaning af äldre och utförandet af nya
bangårdars spårsystem sökt i första hand uppfylla hafva varit, att tågvägarna
for genomgående eller ingående tåg skulle blifva i möjligaste mån raka, att
tillräckligt långa spår skulle anordnas för möten mellan tåg af vanligen
förekommande största längd, att växlingsrörelser å olika grupper af spår
skulle kunna utföras utan att störande inverka på hvarandra och att alla
spårgrupper skulle blifva tillräckligt stora och väl afpassade för därmed
afsedda ändamål samt ordnade på därför lämpliga delar af stationen.

Den första af dessa fordringar är å de vanliga mindre stationerna, där
hufvudspåret går rakt igenom, uppfylld för de passerande tågen. Skola
tågen åter stanna för möte, måste det ena ingå å stationen genom
åtminstone en växelkurva.

De häftiga sidorörelserna vid ett tågs hastiga gång genom dylika
kurvor fresta synnerligen hårdt såväl spåret som den rörliga materielen
och äro obehagliga och störande för de resande. För undvikande häraf
har man sökt att å stationer, där de snabbgående tågen stanna, ordna
spårsystemet så, att tåg på ingång till station, då de ofta hafva stor hastighet
vid passerandet af ingångsväxlarna, få framgå å dessa växlars raka tungor;
vid utgående däremot hafva tågen, när växlarna genomgås, i regel ej
hunnit uppnå någon större hastighet, hvadan tågvägen i dessa fall kunnat
anordnas genom växelkurvan utan alltför stora olägenheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free