- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
481

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Signaler med flagga, handsignallykta eller signalgifvarens armar kallas
med ett gemensamt namn handsignaler.

Såsom hittills alltid varit brukligt, gifves med den signalerandes armar
»stopp»-signal genom att sträcka båda armarna uppåt, »varsamhets»-signal
genom att sträcka endast den ena armen uppåt samt »allt väl »-signal genom
att hålla den ena armen vågrätt utsträckt.

De vid stationsrörelser numera använda särskilda signalerna »framåt»
och »back», afsedda att för lokomotivföraren angifva, huruvida lokomotivet
skall draga eller skjuta vagnarna, infördes först år 1877. Dessförinnan
funnos icke några särskilda signaler med sådan betydelse. De framställas
vid dagsljus medels den signalerandes armar och nattetid med
handsignallykta på följande sätt: »framåt» — den signalerandes armar hållas vågrätt
utsträckta eller handsignallyktan med grönt sken föres i cirkel; samt »back»

— den signalerandes ena arm föres upprepade gånger från höger till
vänster och åter eller
handsignallyktan med grönt
sken föres hastigt på
enahanda sätt.

Medels signalpipa
till-kännagifver stationsföre-ståndare att tåg skall afgå.

Jämte ett långt ljud ur
signalpipan utsträckes
samtidigt ena armen vågrätt
eller föres nattetid
signallykta med ofargadt sken i
cirkel. Under de senare

åren har signal pipan
därjämte funnit användning
för växlingspersonalen å sådana stationer, där ett flertal växlar omläggas
från ett gemensamt ställverk, för att vid växlingsrörelser påkalla
tågpersonalens eller de vid ställverket tjänstgörande signalkarlarnas
uppmärksamhet. För motsvarande ändamål använda signalkarlarna vid ställverken
signalhorn.

Signaltafla — hvilken infördes först år 1877 — utgöres af en plåt
målad antingen röd eller grön. Dylika taflor uppsättas utmed banan vid
sådana tillfallen, då banan är i olag eller annan fara är för handen, så att
tåg icke får framgå eller endast får långsamt passera. Tillsammans med
signaltafla användes vid nämnda tillfällen också knalldosa — bestående af
en ined explosivt ämne fylld bleckdosa, som fästes ofvanpå rälshufvudet
(fig. 327) och exploderar med en skarp knall, då lokomotiv eller annat tyngre
järnvägsfordon passerar öfver densamma.

Så länge statsbanorna voro enkelspåriga, förde tågen nattetid och i
dimma främst en signallykta med rödt och en med ofargadt sken. Då

bansträckan Malmö—Lund år 1900 öppnades för dubbelspårstrafik
bestämdes emellertid, att bägge de främre lyktorna å alla tredje distriktets tåg

Statens järnvägar 1856—i906. //. 31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free