- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
485

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fripåle, äfven benämnd hinderpåle, utsättes emellan två sammanlöpande
spår på den plats, intill hvilken vagnar kunna å ettdera spåret uppställas
utan hinder för trafiken å det andra spåret. Dess höjd är omkring 0,5
meter.

Stationsmärke eller s. k. distanspåle, bestående af en omkring 1,8 meter
hög påle, är i regel uppsatt 300 till 450 meter utanför stations yttersta
växlar för att angifva, hvarest stopp»-signal åt ankommande låg skall medels
handsignal gifvas, då växlingsrörelse företages utanför gränsen af stationens
spårområde under närmaste tid före det tåg väntas ankomma.

Under år 1906 har ny signalordning fastställts att träda i kraft under
loppet af år 1907. Denna signalordnings antagande kommer att
medföra ganska afsevärda förändringar af en del förut använda, här ofvan
be-skrifna signaler. Det nya reglementet föreskrifver t. ex., att semaforernas
vingar skola inställas i 45° vinkel uppåt i stället för nedåt, då tåg tillåtes
framgå, att signaler för stationsrörelser skola under natten i allmänhet
utföras med ofargadt i stället för grönt sken från signallykta, att afgångssignal
till tåg skall nattetid gifvas med handsignallyktans gröna i stället förofargade
sken, att slutet af tåg skall under dagen betecknas genom två utstående hvita
skärmar, fastade en på hvardera långsidan af sista fordonet, i stället för
blott en dylik anbringad å fordonets eftersta gafvel, att signallyktor vid
spärrbommar skola visa korsformade, hvitfargade bilder i stället för de röda
skenen.

2. VÄXEL- OCH SIGNALSÄKERHETSANLÅGGNINGAR.

Sedan år 1888 hafva vid ett flertal af statsbanornas stationer,
mötes-och lastplatser växel- och signalsäkerhetsanläggningar blifvit utförda, som
göra de fasta signalinrättningarna beroende af hvarandra och af lägena å
såväl de i tågets väg befintliga spårväxlarna som ock förekommande
skydds-växlar1 och till tågtrafikens betryggande öfver sidospår anordnade
spår-spärrinrättningar.

Innan beskrifning öfver de mest typiska af dessa anläggningar och
redogörelse för de principer, som legat till grund för deras anordnande, lämnas,
är det erforderligt att omnämna de hufvudbeståndsdelar — apparater m. m.

— af hvilka anläggningarna äro sammansatta.

ALLMÄNNAST FÖREKOMMANDE MEKANISKA APPARATER.

Hit räknas, förutom signalinrättningar, ställverk med de från dem
utgående mekaniska ledningarna till signalinrättningar och växlar m. m.,
spännverk, växelomläggningsinrättningar, förreglingshjul, växellås samt
spår-spärrinrättningar.

Ställverk är antingen s. k. ställverk med häfstänger eller ock vefapparat.

Det förra slaget af ställverk (fig. 332) är alltefter anläggningens
omfattning sammansatt af särskilda häfstänger för manövrering af signalinrättnin-

1 Spårväxlar, som genom att förreglas eller låsas i visst (s. k. afvisande) läge förhindra
järnvägsfordon att från bredvidliggande spår inkomma på det spår, hvarå tåget framgår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/2/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free