- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
515

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEKTRICITETENS ANVÄNDNING I STATENS
JÄRNVÄGARS TJÄNST.*

TELEGRAF.

edan från statsjärnvägarnas första början har elektriciteten
funnit användning vid järnvägsdriften. Det för vårt land
nya transportmedlet fordrade nämligen med nödvändighet
på grund af sin natur, att snabba meddelanden mellan
stationer och mötesplatser för trafiktåg kunde utväxlas till
reglerande af trafikens följdriktiga gång och till
förekom-^ mande af olyckshändelser. Det hjälpmedel som fanns att

begagna var den elektriska telegrafen. Sedan 1853 hade staten dylika
telegrafer anordnade för politiska och militära äfvensom merkantila
meddelanden, och vid tiden för öppnandet för allqnän trafik af de första
statsbanelin-jerna den 1 december år 1856 funnos i landet mer än 3,000 km
telegraflinjer.

Huru den elektriska telegrafen vid statsjärnvägarna från böljan
anordnades har i Teknisk-ekonomisk beskrifning öfver svenska statens
järnvägsbyggnader, utgifven år 1872, beskrifvits på följande sätt: »Två
telegrafledningar uppsattes längs banan, den ena ledningen för telegrafering med
magnetoelektriska visareapparater af Siemens’ konstruktion, hvilka insattes
på alla stationer längs banan, den andra ledningen för telegrafering å längre
afstånd med skrifapparater enligt Morses system, hvilka insattes å de mera
betydande stationerna på hvar femte eller sjätte mil. Telegraftrådarna voro
på hvar tvåhundrade fot (sextionde meter) uppburna af porslinsisolatorer,
fastade å vid pass 24 fot (7 meter) höga, i toppen 0,4 fot (12 cm) tjocka
stolpar merendels af impregneradt granvirke. Stolparna uppsattes på
omkring 12 fots (3,6 meters) afstånd från banvallens medellinje med
iaktta-tagande af att deras toppar kommo på såvidt möjligt samma höjd öfver
balansplanet, så att ledningarna kunde bekvämt sättas i förbindelse med
den å tågen medförda telegrafapparaten att användas för telegrafering från
å banan stannadt tåg.»

Redan från järnvägarnas första början användes sålunda två skilda
system för telegraferingen, och som dessa system i föga förändrad form
fortfarande äro i bruk, förtjäna de att närmare beskrifvas. Båda systemen
¿ro grundade på den elektriska strömmens egenskap att, då den passerar
genom en i spiral lindad isolerad tråd, uppväcka magnetiska kraftlinjer.
En inuti trådspiralen befintlig järnkärna blir härigenom magnetiserad och

1 För de under senare åren företagna »Utredningar och försök rörande införande af elek
trisk drifkraft» hänvisas till en särskild artikel med denna rubrik i Del 111 sid. 353.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free