- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
567

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För kranarnas förflyttning längs kajen är anordnad en motor vid
hvardera stöttan om resp. 16 och 10 hästkrafter. Med tillhjälp af dessa
motorer kan kranen förflyttas med en hastighet af 14 meter pr minut.
Kranbryggan är vridbart upplagd på portalstöttan, hvilket möjliggör att den
ena af stöttorna kan förflyttas ända till 6 meter åt hvilkendera sidan som
helst, under det den andra stöttan står stilla. Den snedställning som
därigenom kan gifvas åt kranbryggan gör, att man vid lossning ur ett fartyg
kan, utan att fartyget flyttas, behärska en ganska stor yta af
kolupplagsplatsen.

I olikhet med de äldre s. k. Brownska kolkranarna äro hissmaskineriet
och manöverkuren å de för Värtan afsedda kranarna icke stationära utan
rörliga. Det löpblock, som uppbär själfva kolskopan, är nämligen
samman-byggdt med manöverhuset, som äfven innesluter hela maskineriet för
hiss-ning och längdåkning. Maskineriet och äfven maskinisten medfölja således
lasten vid dess rörelse längs kranbryggan, hvilket medför den stora
fördelen, att maskinisten ständigt är i omedelbar närhet af kolskopan och
kan med noggrannhet följa arbetets gång. Denna moderna konstruktion
har förut icke tillämpats i Sverige.

Den för hissningen afsedda motorn är af 55 hästkrafters styrka och den
.för längdåkningen af 17 hästkrafters, hvarmed skall kunna erhållas en
hisshastighet af 0,8 3 meter och en åkhastighet af 3 meter pr sekund.

Med hvarje kran levereras en själfgripande skopa rymmande 1,5 ton
kol. Denna skopa är angjord vid änden af hisslinan men är dessutom
försedd med särskild manöverlina, förmedels hvilken maskinisten från sin
plats kan när som helst och hvar som helst öppna eller stänga skopan.

Maskineriets manövrering sker medels ett enda handtag, som vid
inställning i olika lägen åstadkommer hissning eller sänkning af lasten,
längdåkning utefter kranbryggan framåt eller tillbaka. Därtill komma två
bromsar som skötas genom trampning, en för hissmaskineriet och en för
skopans manöverlina.

Den för kranarna erforderliga elektriska strömmen, som skall levereras
af Stockholms stads elektricitetsverk, är likström af c:a 570 volts spänning.

Med dessa kranar skola kunna lossas 50 ton stenkol pr kran och timme,
till hvilket arbete erfordras, förutom möjligen i fartyget behöfliga
kolläm-pare, endast en person nämligen kranmaskinisten.

Att genom dylika moderna anordningar stora fördelar komma att
vinnas i afseende på kollossningen är gifvet, och detta icke blott med hänsyn
till lossningens snabbhet utan äfven i fråga om kostnaden, och torde med
säkerhet kunna förväntas att denna senare skall komma att nedgå till
tredjedelen af hvad den hittills varit.

Det har ofvan framhållits att den kolupplagsplats vid Värtan, som statens
järnvägar hittills disponerat, vore synnerligen olämplig. Å omstående plan
öfver hamnområdet vid Värtan (fig. 389) är densamma betecknad med
bok-stäfverna B, C, D, E och F. Som synes lämpade sig denna kolupplagsplats
ej alls för uppsättande af moderna kollossningskranar. Sådana fordra
nämligen en regelbundet formad tomt, ej alltför djup inåt land räknadt, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free