- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
584

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLANTERINGAR

många afseenden hafva statsjärnvägarna gifvit goda
föredömen, och äfven genom sina planteringar torde de
hafva verkat uppfostrande på befolkningen i de trakter,
som af järnvägarna beröras. Detta förhållande har blifvit
erkändt såväl enskildt som offentligt.

i Exemplet smittar» heter det, och sålunda har man sett,
hurusom vackra planteringar anordnats kring hem och
gårdar, där järnvägen går fram. Tydligast har detta försköningsarbete
fram-trädt i de norra delarna af landet, men äfven i andra landsdelar, ja i
åtskilliga städer har man efter exemplet från statsbanorna vidtagit högst
er-kännansvärda åtgärder till samhällets förskönande medels planteringar.

Planteringarna vid statens järnvägar anordnades redan vid
järnvägarnas anläggning. De ledande männen funno nämligen nödvändigt att
återställa den växtlighet, som under byggnadsarbetet skadats eller förstörts.
Det var näppeligen med tanke på vidare utveckling af de sålunda provisoriskt
anlagda planteringarna, som någon fackman i närheten anlitades för
ändamålet. För anläggningarnas vidare vård fanns ingen särskild personal, och
ej heller vidtogos därutinnan några särskilda mått och steg. Men liksom
alla allmänna företag från en ringa böijan vuxit ut till större omfattning
och betydelse, systematiserats och ställts under enhetlig ledning, så har
detta ock varit fallet med statsjärnvägarnas planteringar.

Om verklig ledning och utveckling af dessa kan man tala först i samband
med västra stambanans öppnande för trafik år 1862. Då blefvo nämligen
planteringar mera allmänt och regelbundet anordnade vid stationerna.
Härvid uppstod behof af en särskild person för ledningen af det hela, hvarför
styrelsen för statens järnvägstrafik vidtalade den kända trädgårdsmannen fil.
doktor O. Eneroth att såsom trädgårdsdirektör leda och öfvervaka
planteringarna. Därjämte antogos trädgårdsmästare och plantörer på de tre
distrikten. Vidare inrättades skolor för uppdragning af träd, buskar och
örtartade växter vid Alingsås, Liljeholmen och Uppsala. Träd planterades
vid stationerna endast i yttergränserna. De då eljes mycket använda
popp-larna begagnades däremot icke. Buskväxter jämte häckar utgjorde det
egentliga prydnad smaterialet, och planteringarna ordnades så att beskärning så
vidt möjligt undveks. Våra vanligaste ettåriga blomsterväxter voro de som
mest användes, och dessa dels såddes direkt på kalljord dels uppdrogos i
drif-bänk och utplanterades på stationernas rabatter och grupper. Den tiden
var en pelargongrupp sällsynt, så äfven de fleråriga blomsterväxterna.

Till följd af försvagad hälsa måste Eneroth i slutet af år 1872 lämna
sin befattning, och auditören F. Hellman, hvilken redan ett par år ledt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:10:32 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sj50/2/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free