Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fann sig därför föranlåten att återgå till den Haagska anordningen med
tvådelad slang, men föreningsstycket gjordes större och med bättre inrättad
afloppsventil. Denna verkar så att när trycket i slangen upphör, d. v. s.
när ångan afstänges, öppnar sig ventilen och utsläpper möjligen befintligt
kondensationsvatten. Denna anordning är af stor ekonomisk betydelse,
enär man därigenom sparar värmeledningsslangar, hvilka äro ganska
dyrbara. För att bättre kunna motstå ångtrycket och ångans rifvande
inverkan på slangarnas innervägg äro de invändigt försedda med en spiral af
galvaniserad järntråd. Slangarna förenas med rörledningen å vagnarna
medels en konisk ände af metall, som passar i ett slutstycke å
ånglednin-gen, vid hvilket den fastdrages medels en mutter.
Den för värmeledningen erforderliga ångan tages, som förut nämnts,
antingen från lokomotivets panna eller från en för tåguppvärmning särskildt
afsedd ångpanna, som medföres i en vagn, s. k. ångfinka. Det är tydligt,
att den förstnämnda anordningen är den enklaste, men den kan icke alltid
användas. Vid godståg, i hvilka mellan personvagnarna och lokomotivet äro
insatta en mängd godsvagnar, som därtill ofla vid stationerna in- eller
urkopplas, är nämligen ledandet af ånga från lokomotivet till personvagnarna
icke möjligt, utan måste för uppvärmning af dylika tåg ångfinka användas.
Ångfinkan består af en resgodsvagn, som har en särskild kupé, i hvilken en
mindre ångpanna med tillbehör placerats. Beskrifning öfver de vid statens
järnvågar använda ångfinkorna lämnas i närmast föregående artikel.
Ångfinkan kopplas direkt intill de personvagnar, som skola uppvärmas.
Användningen af ångfinka i tågen fördyrar naturligtvis uppvärmningen, enär
utom kostnaden för materialier äfven tillkommer aflöning för en särskild
eldare. Utom för uppvärmning under tågets gång användes ångfinka äfven
med fördel till föruppvärmning af vagnar. Vid kall väderlek erfordras
nämligen, att uppvärmningen af tågen börjas å utgångsstationen en god stund
före afgångstiden, på det att kupeerna måtte hafva en lagom temperatur
redan när tåget afgår. Understundom måste man äfven uppvärma vagnar
som stå stilla på en station öfver natten, emedan resande kvarligga i
vagnarna.
Vare sig ångan till värmeledningen alstras i lokomotivets eller i
ångfin-kans panna, måste ångtrycket före inträdet i värmeledningen undergå en
reduktion, enär det i ångpannorna förekommande trycket är högre än i
värmeledningen får förekomma, och verkställes denna tryckreduktion genom
en å ångpannan befintlig själfverkande ventil. Det i värmeledningen
till-låtna trycket var förr 3 kg pr kvcm, men sedan numera såväl
värmeelementen som ock slangarna blifvit af bättre konstruktion och material, har
den tillåtna tryckgränsen höjts till 4 kg pr kvcm. Detta tryck behöfver
dock endast i undantagsfall användas, såsom t. ex. om synnerligen stark
kyla är rådande eller om det tåg, som skall uppvärmas, är mycket långt.
Högre tryck är då behöfligt, för att ångan skall kunna framdrifvas till de
sista vagnarna i tåget, innan den fullständigt kondenserats. Vid mycket
långa tåg måste man stundom använda ånga från en ångfinka för
uppvärmning af tågets bakre del, under det att den främre värmes med ånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
