Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å en del stationer, lämnade tillstånd till att, då vagnar tillhörande
främmande distrikt passerade dessa stationer och därvid bristfälligheter å
vagnarna upptäcktes, personalen i fråga iick afhjälpa desamma, dock först efter
för hvaije gång lämnadt medgifvande af maskiningenjören i det distrikt, dit
vagnarna hörde. För sådana arbeten utskrefs räkning från det ena
distriktet till det andra.
Det visade sig emellertid snart, att vagnarnas uppdelning på olika distrikt
medförde många olägenheter och stor tidsutdräkt, i synnerhet då vagnarna
skulle undergå revision eller reparation. Genom cirkulär år 1873 bestämdes
därför, att vagnarna, då de blefvo inkallade för revision, skulle intagas på
verkstaden i det distrikt, å hvilket de vid tillfället befunno sig.
Sedan sålunda i afseende på revisionen vagnarnas fördelning på de olika
distrikten upphört, bestämdes följande år, 1874, att den olika färgen å
godsvagnarna skulle utbytas mot en och samma för alla distrikten, nämligen
den bruna, som hittills användts för I distriktets vagnar. Samtidigt
före-skrefs, att revisions- eller reparationsmässig vagn skulle insändas till den
järnvägens verkstad, till hvilken var kortaste väg.
De nummerserier, som år 1861 föreskrefvos för de olika distriktens
personvagnar, hade redan år 1866 visat sig otillräckliga för den växande
vagnparken, hvarför samma år nya serier bestämdes. Under årens lopp hafva
sedermera flera numreringsföreskrifter utfärdats dels för att undvika
förväxling mellan vagnarna, såsom år 1884, då alla godsvagnar omnunirerades,
som hade nummer i serien 1—999, hvilken äfven tilldelats personvagnarna,
dels sedermera för att lämna plats i serien 1,000—1,999 för det växande
antalet personvagnar.
Bestämmelser om, på hvilka tidpunkter och på hvad sätt vagnarna skulle
inkallas för revision, hafva vid upprepade tillfällen utgifvits. Till en början,
då vagnantalet var ringa, var det ganska lätt att hålla öfversikt öfver
vagnparken och finna reda på revisionsmässiga vagnar. Ju mer vagnparken
ökades och statsbanornas utsträckning växte, desto större svårigheter i
detta afseende mötte, och nya bestämmelser måste tid efter annan utfärdas.
Den första föreskriften om vagnarnas revision utkom år 1861 i
sammanhang med ofvannämnda bestämmelser om inrättandet af ett milkontor och
innehöll, att alla vagnsaxlar skulle undersökas, numreras och märkas, och
skulle de vagnar, under hvilka axlarna sedan sattes, gifvas nödig
reparation, innan vagnarna ånyo utsläpptes i trafik. För hvarje gång en vagn
undergick sådan reparation, att dess axlar äfven besiktigades, skulle
anmälan göras till milkontoret, liksom ock då axelbyte företogs å någon vagn.
Den största våglängd en axel fick löpa, innan den ånyo besiktigades,
bestämdes till 2,000 mil, och skulle milkontoret, som genom
konduktörsrap-porterna kunde följa vagnarnas och därmed axlarnas gång, underrätta
vederbörande järnvägsbyråer, då nämnda vägsträcka var tillryggalagd,
hvar-efter vagnen i fråga skulle intagas i verkstad.
Insändandet af de revisionsmässiga vagnarna till verkstäderna visade sig
emellertid icke ske tillräckligt skyndsamt och noggrant, och fann styrelsen
sig därför föranlåten alt i det förut omnämnda cirkuläret år 1873, i hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
