Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad vagnarnas revision beträffar, åligger det milkontoret att upprätta
listor öfver de vagnar, som skola undergå sådan. Dessa listor äro grundade
på de rapporter, som från distrikten inkommit om utförda revisioner.
Listorna utdelas hvarannan vecka till maskindirektörerna och till de
stationer, där vagntillsyningsmän finnas placerade. Enär revisionsrcglementet
föreskrifver särskild revision af personvagn, då den ommålas eller fernissas,
och af godsvagn, då den ommålas, hafva de målningslistor, hvilka infördes
år 1887, efter det nya reglementets trädande i kraft blifvit öfverflödiga och
ersatts med revisionslistorna.
öfvervakandet af de i tågen gående vagnarna samt verkställandet af
deras smörjning utfördes under de första åren af trafikafdelningen. Denna
anordning visade sig af många skäl olämplig, och arbetet i fråga
öfverflyt-tades ganska snart på maskinafdelningen. Den i artikeln om
lokomotivtjänsten omnämnda ingenjör Stieler, som i sina rapporter år 1859 utöfvade
en skarp kritik öfver lokomotivtjänsten, hade äfven att anmärka i fråga om
vagntjänsten å de nya banorna. Så skrifver han: »Det bör vara någon
hörande till material-(maskin-)afdelningen ansvarig för vagnarnas
underreden, deras inspektion, renhållning samt uppsikt öfver smörjningen, ehuru
den verkställes af trafikpersonal, ty trafikafdelningen, som alltid har ondt
om vagnar, klagar aldrig öfver en vagn, förrän den ej kan gå längre, och
så länge böra ej vagnarna förblifva i tjänst, innan de underhållas.» Sedan
förhållandena blifvit mera ordnade, anställdes s. k. vagnsmörjare, hvilka
tillhörde maskinafdelningen och hvilka medföljde alla tåg. Denna personal
tilldelades år 1865 premier för besparing af smörjämnen och år 1873 äfven
milpenningar.
Å en del snälltåg, med hvilka utom konduktör medföljde s. k.
packmästare, indrogos år 1870 smörjarna, och deras tjänst fick bestridas af
packmästarna, hvilka däijämte på vanligt sätt skulle handhafva tillsynen öfver
resgodset. Packmästarna å dessa tåg erhöllo premier för besparing af
smöij-ämnen efter samma grunder som vagnsmörjarna.
Redan tidigt voro meningarna delade om behöfligheten af, att smörjare
medföljde alla tåg. År 1866 var sålunda på tal att indraga vagnsmörjarna.
Först år 1893 böljade emellertid försök i denna riktning att göras, i det att
å II distriktet smörjarna å alla tåg utom nattsnälltågen indrogos och ersattes
med stationär personal, vagntillsyningsmän, som placerades å vissa stationer
och som hade att tillse och smörja vagnarna, då tågen gjorde uppehåll på
stationerna i fråga. Dessa försök lämnade ur såväl ekonomisk som
trafiksäkerhetssynpunkt mycket godt resultat, och med anledning häraf bestämde
styrelsen år 1895, att äfven å de öfriga distrikten samma anordning skulle
försökas. I ersättning för minskade inkomster på grund af förlusten af
milpenningar och möjligen intjänade premier tilldelades de vagnsmörjare, som
gjordes stationära, en extra aflöning af 75 öre för hvaijc dag som
vagntillsyningsmän. Numera är å alla distrikt med undantag af IV och V denna
anordning genomförd. Å dessa senare distrikt, å hvilka afstånden mellan
stationerna äro långa och å hvilka i öfrigt svårare naturförhållanden råda
än i de sydligare belägna, användas ännu vagnsmörjare å tågen. Å IV di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
