- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 3. Transportmateriel och verkstäder /
353

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IX. UTREDNINGAR OCH FÖRSÖK RÖRANDE
INFÖRANDE AF ELEKTRISK DRIFKRAFT.

ör ett land sådant som vårt utan egna afsevårda
sten-kolstillgångar, men med stor rikedom på sjöar och
vattendrag, som till följd af landets mestadels kuperade
terräng gifva upphof åt vattenfall, hvilkas effekt kan
räknas i miljoner hästkrafter, ligger den tanken nära till
hands att söka tillgodogöra sig någon del af denna väldiga
naturkraft för drifvande af industriella anläggningar af
alla slag. Ett sådant tillgodogörande i större omfattning blef tänkbart först
genom den moderna elektrotekniken, som gifvit mänskligheten medel att
öfverföra energi på afstånd, hvilka redan kunna mätas i hundratals
kilometer. Härigenom har en betydande omgestaltning åstadkommits på det
industriella området och förut ej anade framtidsutsikter i ekonomiskt
af-seende öppnats för vårt vattenfallsrika land. Det dröjde ej länge efter
den första lyckade tillämpningen af elektrisk arbetsöfverföring, förrän man
sökte använda denna uppfinning för drift af fordon, särskildt å spår- och
järnvägar, hvarvid ström måste tillföras den å fordonet anbragta motorn
medels en å fordonet uppsatt, mot strömledaren släpande eller rullande
kontaktapparat, den s. k. strömaftagaren. Det är allmänt bekant, att dessa
försök såtillvida krönts med lysande framgång, att den elektriska motorn
nu i hela världen till större delen utträngt all annan drifkraft för städernas
spårvägar och är på väg att göra detsamma för korta lokaljärnvägar med
intensiv persontrafik. Vid sådana banor användes likriktad ström med en
spänning, sällan öfverstigande 600 volt. Då denna spänning är alltför låg
för att med rimlig kostnad möjliggöra drift af längre järnvägar med tunga
tåg, men väsentligt högre spänningar endast medels växelström kunna
framställas och omsättas med fördel, synes det vara tydligt, att det är genom
användande af sådan ström, som man har att vänta sig lösningen af det
elektriska järnvägsproblemet, liksom den elektriska arbetsöfverföringen på
långa afstånd endast medels högspänd växelström kommit till sin
nuvarande höga ståndpunkt. I och med växel strömsteknikens framsteg och
särskildt efter de under de allra sista åren gjorda framstegen i
konstruktionen af motorer för enfasväxelström hafva därför utsikterna att med
framgång kunna tillgodogöra de inhemska kraftkällorna för drift af våra
järnvägar blifvit synnerligen gynnsamma.

Under det att i äldre tider endast de vattenfall kunde komma till
användning för industriella ändamål, som hade sådant läge i afseende
på terrängförhållanden och kommunikationer, att vattenkraften direkt
kunde användas till drift af invid fallen uppförda industriella anläggningar,

Statens järnvägar 1856—1906. ///. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/3/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free