Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För lokomotivs och vagnars förflyttning inom verkstäderna betjänar man
sig af golftraverser eller skjutbord, som kunna vara af olika
konstruktion. Sålunda kunna de ligga nedsänkta i en graf, så att traversens
be-lastningsspår ligger i nivå med verkstadens spårsystem, eller ofvanför golfytan,
så att belastningsspåret ligger högre än rälsöfverkanten i verkstaden. Vidare
kunna de vara anordnade för maskin- eller handkraft, men som det
egentligen blott är det förra slaget, som är af intresse, vilja vi här nöja oss med
att beskrifva den af de elektriskt drifna traverserna, som är af modernaste
konstruktion, nämligen golftraversen i centralverkstadens
lokomotivverkstad. Den återfinnes i fig. 435 och utgöres af en på 6 spår löpande vagn,
b varå är monterad en 10 hästkrafters motor, frän hvilken kraften genom en
dubbel friktionsväxel och kuggdref uttages till antingen längdåkningen eller
spelet. Dessutom finnes på densamma uppsatt en gallerverkspelare, på hvars
topp kontaktledningen till hufvudströmmen är anbragt. Travershanans plan
ligger 150 mm under rälsöfverkanten å verkstadsspåren och står genom
sido-doseringar i lutning 1:10 i förbindelse med verkstadsgolfvets nivå. Det
är gifvet, att denna konstruktion äger stor betydelse, i det att transporten
af maskindelar och öfverhufvudtaget samfärdseln mellan de båda
sidoskep-pen icke såsom vid vanliga golftraverser med vertikala sidor är
begränsad till vissa öfvergångsbryggor eller till traversen själf, ulan kan försiggå
obehindradl hvar som helst utefter banans hela längd. I själfva verket gör sig
nivåskillnaden sä litet gällande, att man aldrig ens tänker därpå. Genom
den ringa höjd man disponerade för traversen kunde denna ej konstrueras
af horisontala I-halkar, utan man måste använda sig af särskildt formade
kraftiga bärbalkar af stålgjutgods, sammanskrufvade med valsjärn och
försedda med diagonalförsträfningar, så att traversen oaktadt den ringa höjden
blef särdeles kraftig. Bärbalkarna äro sex, hvardera med tvenne bärhjul af
stål, hvilkas axlar löpa i rullager. Vid ändarna af traversen finnas fällbara
uppkörsskenor så formade att, när de ligga nedfällda mot de förut omtalade
doseringarna, en horisontal öfvergång till sidogolfvens skensystem därigenom
bildas. Traversens bärkraft är 75 ton, dess åkhastighet 20 minutmeter och
den hastighet hvarmed lokomotiven kunna spelas upp på densamma
likaledes 20 minutmeter. Traversen manövreras medels en pådragningsapparat,
synlig till vänster å figuren, hvarigenom såväl fram- och backåkning som
hastighetsreglering åstadkommas förmedels en enda spak på kontrollern.
Bredvid denna sitter omkastningsratten för friktionsväxeln, och vid golfvet är en
trampinrättning anbragt, som står i förbindelse med en handbroms, genom
hvilken anordning man kan stanna traversen vid det spår man önskar. När
ett lokomotiv skall intagas på traversen förfares sålunda, att sedan traversen
framförts midtför lokomotivets spår kättingen lägges om brytblocken å traversen
och föres vidare till lokomotivet, i hvilket kättingkroken fasthakas. Härefter
slås växeln om på »spel», och lokomotivet halas upp på traversen öfverde
nedfällda uppkörsskenorna. Sedan kastas växeln om på »åkning», hvarefter
traversen föres till det sidospår man önskar, och här upprepas nyssnämnda förfarande
i omvänd ordning med det undantag, att kättingen »smyges» genom en
bryt-trissa i väggen och därifrån till lokomotivet, som sedan halas ut på spåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
