Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bottenplåten riktas medels riktmaskinens valsar, föres därpå till
stans-och borrmaskinerna, där hålen utstansas eller borras, och sedan till en
kombinerad nit- och rälsbockningsmaskin, i hvilken glidplattor och
tung-lastplåtar pånitas, hvarefter denna växeldel är fårdig.
Tungänmet går först till smeden, som genom bearbetning i 6 olika
sän-ken medels ånghammare ger tungroten dess rätta form, därefter till
cirkel-kallsågen, där längden justeras, och till borrmaskinen, där hålen borras.
Sedan öfvertages tungämnet af riktaren, som fastspänner det vid en stor
planskifva och medels en påsatt klofve och en spak justerar detsamma,
om det är skeft. I rälsbockningsmaskinen fullbordas sedan tungämnets
riktning, hvarpå det sändes till hyfveln, där det genomgår olika
hyflingsproce-durer. Därefter afspetsas det med en mejsel och är så färdigt att inläggas
i växeln. De tungor, som skola vara krökta, hafva erhållit sin krökning i
rälsbockningsmaskinen, sedan de delvis hyflats.
Stödrälen bearbetas först i en borrmaskin för borrning af hålen och
därefter fräses »släppning» för hyflingen. Sedan sändes den till hyfveln, där den
del som skall utgöra anslag för tungan bearbetas. Om rälen skall blifva en
rak stödräl är den nu iardig, om den åter skall blifva en krökt sådan, måste
äfven den undergå behandling i rälsbockningsmaskinen.
Vid införandet af spårväxlar af 1891 års system förlädes tillverkningen
däraf till Bollnäs, för hvilket ändamål diverse anordningar träffades i
där-varande verkstäder, och hafva arbetsmetoderna och arbetarnas skicklighet
så uppdrifvits, att arbetskostnaden för en växel af nyss beskrifna slag nu
utgör 41: 80 kronor mot 100 kronor år 1891.
En annan specialtillverkning, som bedrifves vid centralverkstaden, är
reparation och tillverkning af presenningar.
Böljan gjordes i Malmö i slutet af 1860-talet med reparation af
presenningar, sedan man kommit till insikt om att det skulle vara för statsbanorna
ekonomiskt, att detta arbete utfördes på egen verkstad i stället för att soin
dittills öfverlåtas åt främmande personer. Med tiden har denna industri
utvecklats därhän, att jämväl nya presenningar förfärdigas dels för att ersätta
förslitna dylika och dels för ökning af presenningsstocken.
Från statsbanornas samtliga distrikt insändas till reparation bristfälliga
presenningar, hvilka mottagas af Örebro station, som utgör så att säga
mellanhand mellan trafikafdelningen och reparationsverkstaden. Tvenne
gånger i veckan nedsändas från stationen inkomna presenningar till
verkstaden, där de intagas i torkrummet samt upphängas på särskilda för
ändamålet anbragta järnbalkar, innan behöflig reparation kan företagas.
Sedan de blifvit väl torra nedtagas de igen och hopläggas samt
transporteras medels hiss till det s. k. syrummet i öfre våningen, där de utbredas
på golfvet och granskas. Därefter företages behöflig reparation, som består
i tillstoppning af hål, insättning af nya våder eller stroppar m. m. Allt
arbete sker för hand, och för att snabbt kunna expediera reparationsarbetet
finnes på förhand impregnerad duk tillgänglig för instyckning.
Det lifligaste reparationsarbetet försiggår höst, vinter och vår eller de
årstider, då presenningar äro mest i bruk och mest utsatta för skador. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
