Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het om vår själs odödlighet är onekligen den
fullkomliga öfvertygelsen, att själen är ett väsende,
som till sin natur är skiljaktigt ifrån kroppen. Om
själen är ett materielt eller immaterielt, ett
sammansatt eller ett enkelt och odeleligt väsende, huru
denna frågan ock må afgöras, så har det, efter min
öfvertygelse, ej något inflytande på vår visshet om
dess odödlighet; derföre vill jag icke ännu inlåta
mig i denna fråga. Själen kan vara immateriel,
och likväl förgås, om Skaparen vill dess
tillintetgörande eller förstöring; och fastän hon icke
förgicks, skulle hon kunna vid skilsmessan ifrån
kroppen sättas i en sådan författning, att hon vore utan
lif, utan tanke, utan verksamhet; att hon således
vore död, fastän hon fortfor att vara till, om
Skaparen ville det; hon skulle ock kunna vara
materiel, vara sammansatt, till sin natur bestå af
delar; och likafullt efter kroppens död både vara till
och fortsätta sin tankekraft och sin verksamhet,
om Skaparen har bestämt henne till odödlighet.
Finne vi dessutom tillräckliga skäl till att tro dess
odödlighet, så kan den frågan vara mycket
likgiltig, antingen hon är materiel eller icke, ty af denna
frågas afgörande kan ej något fullt bevis hemtas
antingen för eller emot hennes odödlighet. — Men
deremot, om orsaken, första och enda orsaken till
alla de verkningar, som vi tillskrifve själen, ligger
i kroppen och dess organisation eller byggnad;
eller med andra ord: är det kroppen, eller någon del
af kroppen, som tänker, som dömmer, som fattar
beslut; är följaktligen hvad man kallar själ icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
