Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas, likväl alltid är beledsagadt med fruktan, att
det åter skall förloras? Menniskosjälens
lycksalighet fordrar ett godt, som beständigt kan tillväxa;
ty dess begär stiga utan uppehåll, de blifva
likasom hungrigare så fort de mättas. Men allt
jordiskt godt har sina fastställda gränsor, hvaröfver
det icke kan gå, och ofta, då det har hunnit sin
möjligaste höjd, faller det i stället för att stiga.
Menniskosjälen, som i känslan af sin medfödda
adel, höjer sig vida öfver allt jordiskt och sinligt,
mättas aldrig af ett godt, som endast är jordiskt
och sinligt. Hon känner, att det icke är någon
öfverensstämmelse emellan hungern och den näring,
som skulle tillfredsställa honom; derföre utvisar ock
erfarenheten, att då själen vänder sig med sina
begär till det jordiska, kan hon aldrig länge
tillfredsställas, aldrig mättas. Hon tager emot och
förkastar, och tager igen, för att ånyo förkasta. Alltid
är hon missnöjd med det hon har, alltid tyckes hon
kunna blifta förnöjd med det hon icke har, men
knappt hinner hon få det, förrän hon är lika
orolig. Alltid vantrifves hon der hon är; endast der,
hvarest hon icke är, tror hon sig kunna vara
förnöjd. Af en önskan uppväxer en annan, och
näppeligen är den ena uppfylld förrän hon qväfves af
en annan. Det goda, som själen efterlängtar, har
ett annat utseende, så länge det är i önskningen,
och ett annat i åtnjutandet; knappt eges det, förrän
det har förlorat hela sitt värde; hvad lycksalighet
kan då menniskan njuta i en sådan författning?
Det är sannt, min vän, jag beskrifver här menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
