Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digheter. Hurudant skulle således själens tillstånd
blifva, om hon skulle under några århundraden
bortslumra i eu tanklös overksamhet? Hon gick då
icke fram, som likväl är hennes bestämmelse, utan
tillbaka. Hon förlorade alla sina färdigheter, hvilka
hon, oaktadt så inånga hinder och genom så
mycken möda, här i lifvet förvärfvat sig. Hon skulle
då icke vara fullkomligare, när hon uppvaknade,
än hon var, då hon första gången kom hit till
verlden. Min vän! Hvarföre besväre vi oss då så
mycket att pryda vår själ med så mångfaldiga ädla och
förträffliga fullkomligheter, om vi efter kroppens
död, som i dag eller i morgon kan öfverraska oss,
åter skole mista dem, om vi likasom ånyo skole
begynna vår väg? Hvarföre har då Skaparen
nedlagt i själen denna åtrå efter fullkomlighet, som i
detta lifvet endast plågar henne och som vore utan
följder för det tillkommande? Huru kan en sådan
tanke bestå med Guds vishet och godhet? Skulle
väl varelser, som äro ämnade till odödlighet och
till en evig tillväxt uti de ädlaste fnllkomligheter,
ej allenast stanna några århundraden i denna sin
tillväxt, utan ock under tiden nedstörtas igen ifrån
den höjd, dit de med så mycken möda hade
uppstigit? Så många års öfning, så många års
besvärliga arbete i afseende på nyttan deraf för
evigheten vore då alldeles förgäfves. Själar, som redan
i moderlifvet, och själar, som icke förr än i
senaste åldren skiljas ifrån kroppen, skulle då i alla
hänseenden vara hvarandra fullkomligen lika. Jag
beklagar då våre stamfäders själar, hvilka endast i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
