- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
101

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nast sin organiska kropp, utan hon tänker
oupphörligen, hon är oupphörligen sysselsatt, hon
tröttnar aldrig, och om matthet och svaghet
understundom synas åkomma henne, så är icke denna
svaghet uti sjelfva det tänkande väsendet, utan endast
i hjernans organer, af hvilka hon betjenar sig. Om
du således ej finner troligt, att själen skulle kunna
verka förutan en organiserad kropp, så finner jag
ännu mycket mindre troligt, att detta väsende, som
i sig sjelf är så verksamt, som enligt sin natur är
idel lif och kraft, skulle vid kroppens död falla
tillbaka i ett alldeles overksamt tillstånd, och att det
skulle bortsomna i flere århundraden eller
årtusenden under kroppens ruiner, utan lif, utan
verksamhet, tanke- och känslolöst. Står du ändå fast vid
ditt kanske; tror du ändå, att själen icke kan
utöfva sin verksamhetskraft utan en organisk kropp;
så måste du tillåta mig sätta det ena kanske emot
det andra. Kanske, såsom jag tillförene i
anledning af själens odödlighet har sagt, kanske att hon
också har en sådan organisk kropp, hvarigenom
hon straxt efter kroppens död kan fortsätta sin
förnuftiga verksamhet; och om hon icke utan någon
organisation kan fortsätta sin verksamhet, om hon
thy förutan nödvändigt skulle falla tillbaka i sömn
och dvala, så blifver denna förmodan mer än ett
kanske; den blifver en oneklig sanning, ty då hela
själens natur visar, att hon är ämnad till att stiga
i fullkomlighet, så kan hon omöjligen blifva
nedsänkt i slummer och overksamhet; Skaparen, som
har ämnat henne till upphöjelse, måtte också hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free