- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
108

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mål med all den oväldighet, som jag är skyldig
både dig och sanningen.
Du säger, att många saker i vårt närvarande
lif förekomma dig så obetydliga, att det knappt
vore värdt att kunna erinra sig dem i det
tillkommande. Ja, min vän! mycket synes oss väl
obetydligt; men månne det derföre just alltid är
obetydligt, emedan det så förekommer oss? Jag tror
snarare, att ingenting är obetydligt. Intet är utan
verkningar och följder, likasom intet är utan orsak.
Emedan vi icke kunne inse dessa tingens följder,
så hålle vi dem för obetydlige; men månne de ej
hafva några följder emedan vi icke se dem? Jo, de
minsta ting hafva sina följder; dessa följder blifva
åter igen orsaker till andra följder, och den
oändlige Guden allena vet, hvarest denna långa kedja
slutas.
Så länge vi ännu äre i vårt närvarande
tillstånd, der vi endast kunne se tingen styckevis, men
sällan i deras sammanhang, måste mycket förefalla
oss obetydligt, mycket icke synas värdigt vår
uppmärksamhet; men om själen, en gång utrustad med
högre förmögenheter, kan öfverskåda allt detta i
sitt sammanhang, i hela sin kedja, i alla sina stora
och vigtiga följder, månne det då blifver ett
obetydligt föremål för hennes betraktande? Månne det
då icke vara värdt att kunna taga hågkomsten
derom med sig in i det tillkommande lifvet? Ja,
låt så vara, att äfven mycket finnes här i lifvet,
som för minnet är så obetydligt, att det ej
förtjenar gå öfver med själen in i evigheten, kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free