Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man här i lifvet har begått. Du har rätt, att
för den lastfulle vore det visserligen en lycka, om
själen vid sin bortgång ur tiden förlorade minnet
af alla sina begångna odygdiga gerningar; men om
han skulle förlora minnet af sina odygder, så skulle
ju äfven den dygdige glömma sina goda gerningar;
ty bägges själar äro desamma i anseende till sitt
väsende, och de hafva samma egenskaper; vore det
då icke en förlust för den goda själen, om hon
skulle glömma sådana gerningar, af hvilkas
hågkomst hennes lycksalighet skulle få en så märklig
tillväxt? Och är icke denna tillväxt en naturlig lön
för den dygdige? Kan det vara rimligt att han
skulle mista denna lön? Detta senare vill du icke
gerna tro; men då bör du också tro det förra,
eller att den lastfulle lika så väl tager mod sig in i
evigheten minnet af sina onda gerningar, som den
dygdige der behåller medvetandet om sina förra
dygder. Du torde invända, att själen genom en
sådan erinran af sina förra afvikelser störes i sin
lycksalighet. Denna invändning vill jag alldeles
medgifva, nemligen så vida dessa, afvikelser äro
uppsåtlige och fortfarande skadliga följder för
verlden eller för enskilda menniskor; ty finner du det
icke billigt och rättvist, att själen skall röna onda
följder af onda gerningar, likasom hon erfar goda
följder af goda gerningar? Finner du det icke
billigt och rättvist, att alltefter som hennes odygder
hafva varit flere eller färre, i samma mon de hafva
varit mer eller mindre uppsåtlige, mer eller mindre
skadlige i afseende på sina följder, så måste ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
