- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
125

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

störas i sin lycksalighet genom minnet af sina förra
onda gerningar, som har väckt den tanken hos mig,
att själen torde i det tillkommande lifvet förlora
minnet af det framflutna; nej, jag är intagen af en
fruktan, som är mera ädel och som du lättare skall
förlåta mig. I fall själen tager med sig minnet af
sitt förbigångna lif in i det tillkommande, så bör
hon ju ock ofelbart i andarnes verld kunna erinra
sig de vänner, hvilka hon här nere har lemnat
efter sig. Bland dessa vänner äro några, som genom
uppsåtliga utsväfningar lägga grunden till en
olycksalig odödlighet; andre sucka under ödets hårda
slag och erfara en ny tillväxt i sitt lidande, då de
genom döden förlora dem de älska. Är det
möjligt, min vän! att själen i ett tillkommande lif kan
ega medvetande om detta sina efterlemnade
vänners tillstånd här i lifvet utan att störas i sitt lugn,
utan att lida minskning i sin lycksalighet? Och har
jag således icke rätt, då jag skrifver i mitt förra
bref, att många saker här i lifvet äro af den
beskaffenhet, att det vore en lycka, om man kunde
glömma dem i det tillkommande? Min vän! Jag
anhåller att du ville undanrödja detta tvifvelsmål,
som jag sjelf icke är i stånd att upplösa, och att
du tillika ville kortligen säga mig din tanke, om
du menar, att själen, då hon skiljes ifrån kroppen,
känner igen sina förut aflidna vänners själar, och
om hon åter förenas med dem. Jag kan icke neka,
min vän! att jag är mycket benägen att tro detta;
jag önskar, att denna tanke vore grundad, och det
skulle hjertligen fägna mig, om så vore. Men min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free