Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast för att öfvertyga dig, att dina tvifvelsmål
alldeles icke kullslå min mening, om jag ock icke
vore i stånd att kunna lösa dina tvifvelsmål. Men,
kanske jag ar i stånd att lösa dem. Du menar,
att själen ej kan erinra sig sitt förra tillstånd, ty
hon skulle då äfven erinra sig sina efterlemnade
vänner, som genom uppsåtligä förseelser lägga
grunden till en olycksalig evighet; hon skulle då också
påminna sig sina efterlefvande vänner, som sucka
under ödets hårda slag och hvilkas lidande ökas
genom förlusten af de vänner, som döden borttager;
du menar, att en sådan åtanke måste uppfylla
själen med oangenäma känslor och förstöra hennes
lycksalighet. Detta inkast vill jag styckevis
besvara. — Du har vänner, säger du, dessa vänner
äro brottslige, uti sina brott hasta de fram till en
olycksalig evighet; minnet af deras brott,
föreställningen om följderne deraf, föreställningen om en
olycklig evighet skulle kunna förstöra eller
försvaga din lycksalighet i det tillkommande lifvet
Här är egentligen icke. frågan om vänners
svagheter och menskliga ofullkomligheter. Du tror sjelf,
enligt din senaste skrifvelse, att din lycksalighet ej
kan förstöras genom medvetandet af dina egna
menskliga svagheter här nere. Således inser du
med detsamma, att minnet af dina efterlefvande
vänners svagheter äfven så litet kan förminska din
lycksalighet; derföre talar du nu endast om dina
efterlemnade vänners uppsåtliga fel. Men, min vän!
sådana menniskor, som uppsåtligen fela och som i
lina odygder gå fram på den väg, som leder till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
