Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl utgör största delen af det närvarande lifvets
lycksalighet och du har rätt; och just derföre ville
jag önska mig att vara denna lycksalighet förutan.
En lycksalighet, som räcker så kort, som slutar ej
med annat än längtan och ouppfyllda önskningar,
en sådan lycksalighet vill jag icke önska mig.
Bättre är det att aldrig känna ett godt, än att
känna, att ega och åtnjuta det, att fägna sig
deröfver, men åter mista det, just då man började att
rätt smaka det. De äro då mycket lyckligare som
inga vänner hafva, de lida ingen plåga genom
förlusten af dera; de känna ingen önskan att åter råka
dem. Att ingå vänskap, att känna alla
vänskapens oskyldiga nöjen för att kort derefter känna
all den bitterhet, som är förenad med skilsmessan,
det vore att njuta ett kort nöje för att sedermera
lida alla de smärtor, som åtfölja en evigt varande
saknad. Kan du tro, min vän! att Skaparen skulle
skänkt oss sådana nöjen? Nej, min vän! jag
känner vänskapens natur, jag känner dess verkningar;
om vänners själar här skulle förenas på en kort
tid, för att sedermera åtskiljas i evighet, då vill
jag aldrig önska mig vänner. Är vänskapen ett
verkligt godt, då må jag heldre aldrig njuta detta
goda, än plågas af farhåga, att i dag eller i
morgon mista det utan hopp att någonsin återvinna det.
Du torde invända, att, om vi förlora våra vänner
här nere, så få vi i det stället nya vänner i
evigheten. Det kan väl vara; jag tror, att alla saliga
andar äro vänner; men de äro ju likväl ej de
vännerne, som jag här skildes vid, hvilkas hjertan voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
