Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så nära bundne vid mitt hjerta, dessa vänner, af
hvilka åtanken följer min själ in i evigheten, med
hvilka jag önskar blifva åter förenad, efter hvilka
jag ännu längtar, öfver hvilkas sällskap jag ännu
skulle glädja mig. Skulle jag förgäta dessa
vänner, skulle jag förlora min kärlek till dem, emedan
jag har fått nya vänner; då kan jag knappt tro,
att min kärlek varit uppriktig och min vänskap
rättskaffens. Och har denna tillgifvenhet varit
uppriktig, huru kan den då utplånas genom en ny
vänskap, huru kan då den önskan qväfvas att åter
blifva förenad med dem, och huru känner själen
sig alldeles lycklig, om denna önskan, detta hopp
ej uppfylles? Nej, min vän! Fullkomligen lycklig
kan hon efter min öfvertygelse då icke vara.
Jag vill betrakta denna min angenäma
förmodan ifrån en annan synpunkt. Du är ense med
mig i den tanken, att själen tager medvetandet om
det förflutna lifvet, och sålunda äfven medvetandet
om sina efterlemnade, vänner med sig in i det
tillkommande lifvet; du medgifver mig, att kärlek och
vänskap äro själens, men icke kroppens känslor;
att dessa ädla känslor följaktligen åtfölja själen in
i andarnas verld, och att hon ännu i ett annat lif
älskar de vänner, hon här lemnat efter sig. Men,
min vän! om själen skulle blifva evigt åtskild ifrån
dessa sina efterlemnade vänner, huru kunde hon då
känna sig lycklig? Du känner sjelf af egen
erfarenhet vänskapens natur. Du vill, att dina vänner
skola vara lycklige; du är sjelf icke lycklig,
sålänge du är oviss, om dina vänner äro det. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
