- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
138

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma orsak ieke hafva samma verkan i andarnas
verld? Skulle du väl i ett annat lif kunna njuta
någon ren och oblandad lycksalighet, så länge du
vore oviss, om de vänner, hvilka senare än du hafva
gått in i evigheten, äro ingångne till en lycksalig
eller en olycksalig odödlighet? Och i denna
ovisshet skulle du alltid förblifva, om det vore sannt,
att de saliga själarna ej känna hvarandra, ej förenas
ånyo med hvarandra. Du lemnade dem väl på
vägen till en lycksalig evighet; men du lemnade dem
i en verld, som är full af frestelser, i en verld, der
de ännu länge måste kämpa och strida innan de
hinna till slutet af sin vädjebana, i en verld, der
att enda oförsigtigt steg kan föra dem på fall, och
der det är så svårt att resa sig upp igen, då man
en gång är fallen; du hade icke sett dem strida
den sista striden, du hade icke sett dem vinna
segren; du måste således stanna i evig ovisshet,
om de hafva blifvit ståndaktige intill ändan, om de
hafva vunnit den sista segren eller ej, om de, efter
din skilsmessa ifrån verlden, hafva gått fram eller
tillbaka, och om de således äro ingångne antingen
i en salig eller en osalig evighet. Ja, min vän!
känne vi icke igen rara vänner, blifva vi icke
återförenade med dem, så måste vi alltid stanna i
denna ovisshet; och denna ovisshet, hvilket
inflytande har icke den på själens lycksalighet? huru
mycket skall icke hennes lugn lida genom denna
plågsamma ovisshet om de vänners öde, hvilka hon
en gång har älskat, emedan de då voro dygdige
och gode, och hvilka hon ännu i evigheten älskar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free