Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när jag en gång skall skiljas vid dem; vår
skilsmessa, bäste vän! skall då ej heller blifva
evig; denna öfvertygelse ger den gladaste utsigt åt
din m. m.
FEMTONDE BREFVET.
Du har rätt, min vän! Det är ett ljufligt hopp,
att, fastän vi skiljas ifrån vare vänner, skole vi en
gång åter förenas med dem. Jag kan ej heller,
upptäcka någon förnuftig orsak, hvarföre uppriktig
kärlek och dygdig vänskap, som likväl endast har sitt
säte i själen, skulle utrotas och alldeles försvinna
ur själen, fastän denna öfvergifver kroppen. Det
kan jag begripa, att en blott sinnlig kärlek måste
upphöra med sinnena, han kan ej vara längre än
sjelfva källan, hvarifrån han utflyter; men vänskap
är icke sinnlig kärlek, han är
själsöfverensstämmelse, han är icke grundad på lekamliga känslor,
utan på förnuft och dygd och sympati, huru skulle
han då kunna upphöra? Och går min vänskap och
min kärlek för mina vänner öfver med min själ in
i dess nya tillstånd, så måste hon ock nödvändigt
känna den önskan att blifva återförenad med dem.
hon älskar, och hon måste sakna en del af sin
lycksalighet, derest denna önskan ej uppfylles; men
af Skaparens godhet vågar jag lofva mig denna
önskans fullbordan. Så dömmer du, min vänt i
ditt senaste bref, och denna slutsats anser jag för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
