- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
142

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det antagligaste, för det mest tillfredsställande. För
att öfvertyga dig, huru mycket jag härigenom har
blifvit tillfredsstäld, vill jag också sjelf bifoga en
förmodan, som fallit mig in under läsningen af ditt
bref. Kanske, min vän! den vänskap, som här nere
ingås, äfven har ett för oss ännu obegripligt
inflytande på evigheten. Jag är alldeles af den
tanken, att det tillkommande lifvet står i nära
förbindelse med det närvarande, jag är också nästan
öfvertygad derom, att hvad som sker i det
närvarande har afseende på det tillkommande, och att
Skaparen förenar här nere vissa själar genom ett
så nära och så oupplösligt vänskapsband, derföre
att de enligt Försynens plan äro ämnade att verka
i förening och med samfälda krafter till befordran
af hans stora afsigter i det tillkommande lifvet.
Jag säger endast kanske; men föreställningen om
detta kanske är likväl så ljuflig för mig, då jag
tänker på dig, min bäste vän! och på min
återförening med dig, så att jag förskräckes för hvart
enda tvifvelsmål, som skulle hos mig förstöra dennas
angenäma föreställning. Du har ock upplöst mina
tvifvelsmål så grundligen, att de icke mera oroa
mig. Hvad som mest nedslog mitt glada hopp att
åter få se mina vänner och att förenas igen med
dem, var den tanken, att min själ skulle lida till
sitt lugn, då hon visste sina vänner vara
olycksalige i det andra lifvet; detta tvifvelsmål har du
undanröjt; jag inser, att sådana, som älska lasten
och deruti framhärda, ej kunna vara mina vänner,
jag kan ej hafva de känslor för dem, som för vän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free