Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syn anse såsom oordning, det anser hon såsom
ordning. Vi betrakte tingen endast styckevis, hon
öfverskådar dem i deras sammanhang med det hela;
hvarest vi tro oss finna idel förvirring, der finner
hon törhända den visaste plan; den syn, som hos
oss väcker sorg, emedan vi blott se det närvarande,
uppfyller henne tilläfventyrs med glädje, emedan
hon sammanbinder det närvarande med det
tillkommande och orsakerna med deras verkningar.
Hon förundrar sig öfver Skaparens vishet, som
förstår att leda alla dessa oordningar till befordrande
af den högsta ordning, och denna förundran
förhöjer hennes lycksalighet i stället för att minska den.
Du inser således, min vän! att detta inkast
alldeles icke försvagar min mening angående själens
qvarblifvande på denna planet. Din andra
invändning synes vara af större vigt. Du menar, att om
goda och onda själar äro blandade om hvarannan,
så kunna icke de salige vara lycklige i de osaliges
sällskap. Men fastän de alla äro i en och samma
verld, månne deraf följer, att de alle äro i sällskap
med hvarandra? Månne deraf följer, att de gode
och salige nödvändigt skola vara förenade med de
onda och osaliga? Denna följd finner jag icke. Jag
kan ej ett ögonblick tvifla derpå, att de onda
själarne äfvensom de goda måste verka till
befrämjande af Skaparens visa afsigter; men deraf följer
icke, att de skola verka i samtald förening. De
onda själarne kunna visserligen icke verka mer
eller mindre, än hvad dem är tillåtet enligt deras
bestämmelse, de kunna således icke företaga något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
