- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
158

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stiga, snabbare att kunna gå tram på
fullkomlighetens bana, verksammare att befordra sin
Skapares afsigter; och att således denna själ, i den mon
hon vuxit till i fullkomligheter och i den mon
hennes förmögenheter blifvit uppodlade, måtte känna
sig lycksaligare uti sitt nya tillstånd, än den själ,
som utan uppodling gått öfver in i evigheten. Men,
min vän! Denna förståndets större eller mindre
uppodling gör ingen väsendtlig skillnad emellan
salighet och osalighet; en själ, som ouppodlad ingår i
evigheten, är derföre icke osalig; ty då skulle de
vara osalige, som i första barnaåren dö bort och
som finna sin graf i moderlifvet. Dessa olika
grader af uppodling utgöra endast olika grader af
lycksalighet, likasom de utgöra olika grader af
fullkomlighet. Men betrakte vi själen ifrån hennes
moraliska sida, i anseende till viljan, dess
verkningar, dess styrande till goda eller onda, dygdiga
eller lastfulla gerningar, så kunna vi väl icke tvifla
på, att själen i ett annat lif skall känna sig salig
eller osalig, mer eller mindre salig, mer eller
mindre osalig, alltefter som hon i detta lifvet har
varit dygdig eller lastfull, mer eller mindre dygdiga
mer eller mindre lastfull. Ju mera hon här nere
har öfvat sig i dygdiga gerningar, desto
fullkomligare är hon i det goda; ju mera hon har öfvat sig
i laster, desto mera förhärdad är hon i det onda.
Den förre har gått fram till sitt mål, den senare
har vikit tillbaka derifrån; den förre känner sig
fullkomligare och saligare, den senare
ofullkomligas och osaligare; den förra stiger hastigare till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free