Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
tanke, att själens olycksalighet dels består deruti,
att hon bär med sig, då hon går ifrån denna
verlden, sådana olofliga, lastfulla och oregerliga begär,
som ej kunna tillfredsställas i den andra verlden,
och att hon ej känner de heliga begär, som passa
till hennes nya tillstånd; dels ock, att hon tager
med sig in i evigheten medvetandet om sina förra
onda gerningar, som uppfyller henne med ångest,
oro och förtviflan. Skulle själen någonsin
upphöjas till fullkomlighet och lycksalighet, så böra dessa
onda begär först utrotas och goda komma i deras
ställe; äfven bör den förebrående och fördömande
hågkomsten af framfarna onda gerningar först
försvinna, ja alldeles utplånas ur själen. Huruvida vi
kunne förmoda sådant, kan förnuftet icke afgöra;
dess svar är endast ett kanske. Kanske att de
onda begären, som själen tager med sig in i ett
annat lif, kunna småningom försvagas och omsider
alldeles upphöra, då deremot de goda, ädlare
begären, som af de förra voro qväfde och som i
hennes nya tillstånd allena kunna tillfredsställas, ånyo
uppväckas i själen och blifva verksamma. Kanske
att de onda begären så mycket lättare kunna
försvagas, då de icke hafva de frestelser, som i detta
lifvet gåfvo dem deras styrka och verksamhet; då
de icke mera kunna tillfredsställas; då själen erfar
deras onda följder och derigenom kan uppmuntras
till att arbeta med så mycket större flit på deras
försvagande och utrotande; och då själen icke kan
vara utan begär, måtte de goda begären, som göra
henne lycklig, småningom blifva verksamma, allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
