Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter som de onda förlora sin styrka. Men om ock
dessa onda begär efter band kunna försvagas och
omsider alldeles utrotas, så är hon väl mindre
osalig, men derföre är hon icke alldeles lycksalig. Der
är ännu hos henne medvetande, ett fördömande
medvetande af forna onda gerningar, och så länge
detta medvetande uppfyller själen med gnagande
förebråelse kan hon icke vara lycklig. Men, min
vän! ännu ett kanske: Kanske att de onda
följderna af de onda gerningarna, som själen, drifven
af sina herrskande begär, här nere har begått,
småningom kunna undanrödjas genom Försynens
styrelse, som förstår att leda det onda till ett godt
ändamål. Uti ett af mina förra bref har jag
yttrat den temligen vissa och välgrundade förmodan,
att de oordningar, som menniskorna genom sina
afvikelser åstadkomma i verldens enskilda delar,
blifva medelst" Skaparens vishet använda till att
befordra den fullkomligaste ordning i det hela; och,
min vän, när själen får erfara, att de onda
följderna af hennes onda gerningar äro undanröjda,
äro styrda till goda ändamåls befrämjande, till det
helas väl; kanske då, att hennes oro och de
förebråelser hon gör sig sjelf upphöra, kanske då, att
frid och lugn begynna återkomma i själen. Ja,
jag upprepar än en gång, kanske hågkomsten af
det framfarna lifvets gerningar kan småningom
förloras och omsider alldeles utplånas ur själen.
Intet är onekligare, än att ändliga varelser kunna
glömma det förflutna vid en mera liflig känsla af
det närvarande; intet är mera grundadt i själens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
