Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag således gå min död till mötes, frimodigare än
innan jag erhöll din undervisning. Jag tviflar nu
alldeles icke derpå, att min död är en ny födelse
och en öfvergång till odödlighet. Jag eger den
glada visshet, att min kropps död endast är en
förändring i mitt sätt att vara till, men ingalunda en
förstöring af min varelse. Jag dör då icke; utan
börjar först att lefva; jag skiljes endast vid stoftet,
som besvärade mig, för att renas ifrån de
skröpligheter, som lådde vid stoftet, för att förädlas, för
att stiga till högre grad af fullkomlighet och af
lycksalighet. Ack! min vän! huru lätt måtte det
vara att dö för den, som tänker såsom du. Man
begrafver endast den gröfre organisationen af en
förädlad själ, själen sjelf fortsätter ännu ytterligare
sin förnuftiga verksamhet. Utrustad med sin finare
organiserade kropp, som var innesluten i den gröfre,
förökar hon sina kunskaper medelst naturens
betraktande, skådar’ Skaparen i de skapade tingen,
beundrar och tillbeder, vid nya upptäckter i
naturens under, alla väsendens väsende, höjer sig mer
och mer med sina tankar till all godhets ursprung
och känner beständigt allt större lycksalighet då
hon får ösa utur denna outtömliga källa. Ännu
sväfvar hon törhända omkring sina efterlemnade
vänner; efterhand förenas hon med den ene saliga
vännen efter den andra, så fort de i sinom tid
skiljas vid stoftet; nu verkar hon gemensamt med
dessa vänner till Skaparens stora och goda
afsigters befordrande, och ju mera hon verkar, desto
lycksaligas finner hon sig. Ack, min vän! huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
