Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom äro de mycket känsliga för intrycket af
ljuset eller för mekanisk tryckning. Vilja de utbreda
tentaklerna (trådarne, armarne), fylla de kroppen med
vatten och spänna derigenom muskelfibern; deremot
kunna de genom munnen, genom de små känselarmarne
samt genom kroppens kanaler ånyo utdrifva vattnet,
så att deras mun och alla tentaklerna åter försvinna
emellan kroppens sammansmälda väggar. Om ett större
byte kommer så, att det kan uppnås af deras mun,
omsluta de detsamma, draga sedan armarne tillsammans
och föra det sålunda inåt. Deras ofta mycket långa
och elastiska tentakler äro på samma gång armar att
känna och fånga, hvilka de slå omkring deras rof,
stundom också endast fasthålla det med spetsarne
genom sugvårtor samt sålunda föra det till munnen. Gör
detta byte motstånd, döfva eller döda de detsamma
genom deras nässelorganer. Mac Donels försök hafva
visat, att Actiniernas hastigt döfvande, ja dödande
kraft är af elektrisk beskaffenhet och beroende af
djurets vilja.
Utan känselförmåga fanns för djuren icke någon
yttre verld. Men man bör icke förblanda känsel med
känsla; den sednare kan redan vara mycket slö, då
känsligheten för ljus och värme, för elektrisk och
galvanisk retning, för fast och flytande, ja för toner och
ljud är ganska utvecklad. Hangrodan låter, då han
har omslutit honan, stilla afskära ett lår af sig, och
blir likväl sittande. Känslan af smärta vid detta
stympande är sannolikt icke så stor, som om man afhuggit
ett ben på en fågel eller ett däggdjur. Den 1 1/2 tum
långa maskformiga Nais (Nais vermicularis) kan
sönderskäras i 26 stycken, och hvart stycke erhåller
nytt hufvud och ny svans samt blir åter en fullständig
nais. Känslan af smärta kan omöjligt vara stor vid
en sådan sönderstyckning. Den lilla bruna armpolypen
(Hydra fusca L.) och ännu mera den gröna
armpolypen (Hydra viridis), som i våra dammar sitter
på vattenväxter och lefver af små vattendjur, har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
