- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
8

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om man endast talar högt. Den »skidformiga
vattenbaljan» (Solen siliqua) lägger sig vid lugnt väder
på grunda ställen på sanden, men drager sig tillbaka
i djupet, då man kommer den några steg nära. Om
också här icke något åtskiljande eger rum i ljuden,
utan endast ett iakttagande af skakningarne i jorden
och luften, så märker likväl djuret utan någon
omedelbar vidröring att det främmande föremålet nalkas.
Några musselarter fästa sig med en byssus, hvilken de
afsöndra ur byssuskörteln, när de komma i strömmande
vatten, men underlåta detta i stillastående. De inrätta
sig således förståndigt efter olika platser. Ostron, hvilka
man tagit från bankar, som ofta ligga torra, hålla
deras skal väl tillslutna utom vattnet, hvaremot de,
som tagas ur ett djupare vatten, sorglöst öppna deras
skal och dö till följe af vattnets afdunstning. De förra
hafva redan erfarit det förderfliga af vattnets förlust,
och minnet af skadan gör dem försigtigare.

Huru väl djuren i de högre klasserna förstå att
samla erfarenhet och begagna den, visar sig redan på
den for öfrigt temligen dumma karpen. Denna fisk
lärer snart att igenkänna nätet; ser han det öfver sig,
trycker han sig med hufvudet så djupt, som är möjligt,
ned i dyn, så att det går öfver honom. Befinner han
sig i en flod eller damm, hvilkens botten är stenig,
så att han finner ett hårdt motstånd vid sådana försök,
kastar han sig ofta sex fot högt öfver nätet derigenom,
att han slår vattnet med sin starka stjert.

Hvilken listighet och klok beräkning djuren
använda, för att undkomma deras förföljare och fiender,
är tillräckligt kändt af alla jägare. Vi skola anföra
några drag ibland foglarne [1]. Rödstjertar, som
förföljas af roffoglar, flyga midt in ibland boskapshjordar.
Då härfogeln ser sparfhöken komma och icke kan
upptäcka något gömställe, störtar han sig platt ned
på marken med utbredda vingar, så att han får


[1] Jemför »Das Leben der Vogel» von D:r A. E. Brehm (Glogau 1861).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free