- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
11

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänligt och oskadligt utseende, samt ställa sig så, som
det alldeles icke hade någon brådska, — blott för att
desto säkrare vinna sitt ändamål. Hvilken slughet
och tillika hvilken humor i list utvecklade icke de
båda polarkorparne, hvilka M’Clure omnämner i sin
Resa att upptäcka den nordvestra genomfarten. Då
nemligen skeppet under vintern emellan år 1851 och
1852 låg fastfruset i Mercy-Bai, infunno sig såsom
besättningens vänner två korpar, hvilka med nöje
emottogo affallen, som matroserna bortkastade efter
måltiderna. Men skeppshunden var alldeles icke nöjd
med dessa besök af de svarta foglarne, emedan han
ansåg affallen såsom sin rättmätiga egendom, och
störtade sig i vreden på dessa medtäflare, hvilka
visserligen undveko honom, likväl icke förr än de tagit
näbbarne fulla. Detta begär hos hunden att förfölja
förde de kloka foglarne på den tanken att genast flyga
emot honom och reta honom att anfalla dem, så snart
faten uttömdes på sophögen. Hunden sprang straxt
på foglarne, hvilka flögo några steg längre tillbaka,
satte sig åter ned och lockade sålunda hunden å sido.
Men då de hade fått honom att springa tillräckligt
långt från skeppet, flögo de raka vägen dit och hade
redan gjort ett godt arbete, när hunden återkom.

Äfven starkare djur taga sin tillflykt till list, då
de icke kunna uträtta något med våld. På sådant sätt
uppförer sig t. ex. den amerikanska jaguaren, då han
söker att förskaffa sig fisk. L. Herndon (Explor. of
the Valley of the Amazon) berättar: »Då jag gick
upp och ned på stranden, blef jag vittne till ett
besynnerligt skådespel, men som enligt de inföddas
berättelse lärer vara temligen vanligt. Ungefärligen fyratio
steg från mig låg en stor jaguar utsträckt till sin fulla
längd på en klippa i lika höjd med vattnet. Då och
då slog han med sin svans i vattnet och vid samma
tid upplyfte han en framtass samt fångade fisk, som
ofta var ganska stor. Fisken, missledd genom bullret,
inbillade sig nemligen att detta härrörde från frukter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free