- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
14

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den med ett svårt arbete efteråt. En maskin kan
visserligen tillverka en väfnad; men icke reparera ett
hål, som är svarande emot hela väfnadens mönster,
ännu mindre välja det mest passande stället, hvarest
det spunna garnet bör anbringas eller ofördelaktiga
förhållanden i lokaliteten afhjelpas. Endast genom en
mycket utvecklad intelligens kunde denna spindel
utföra det, som professor E. H. Weber berättar. Den
hade utspändt sitt nät emellan två stolpar och nedtill
fästat det vid en växt såsom den tredje punkten. Men
då denna nedra tråd flera gånger sönderslets genom
trädgårdsarbeten, af de förbigåendes fötter eller på
annat sätt, så hjelpte djuret sig på det sätt, att det
med sin väf omkringspann en liten sten och fäste denna
sedermera fritt sväfvande vid nedra delen af nätet,
hvarigenom detta drogs lika så mycket nedåt, som det
varit fästadt vid marken.

Då man närmare ser in i biens lif, hvilken gripes
icke af den djupaste vördnad för den instinkt, d. v. s.
för det gudaförnuft, som är mäktigt i detta svaga och
lilla djur, men också hänryckes af en hög beundran,
då man ser hvad honingsbiet äfven uträttar med dess
själskraft till följe af den organisation, som af
Skaparen blifvit det förlänad! Anatomerna hafva icke hos
detsamma upptäckt några särskildta hörselorganer; och
likväl hörer det ganska väl, då t. ex. den nyfödda
drottningen ropar sitt »ut, ut» och vill värfva folk,
eller då drottningen gått förlorad för kupan och den
sorgliga underrättelsen af de första, som märkt det,
förkunnas med ett eget surrande, som snart sprider
sig ibland hela arbetsfolket; eller då ett bi, som
anfalles af en fiende, i vredesmod låter höra det bekanta
krigiska surrandet, hvilket snart liksom en signal
förenar alla dess systrar till anfall. Bien hafva redan
affekter af glädje och sorg samt den vildaste stridslust.
Då en främmande drottning inkommit i kupan,
framträder ögonblickligen landets inhemska moder, att på
lif och död strida med den, som inträngt. Striden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free