- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
17

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ehuru man hos bien, liksom hos insekter i
allmänhet, icke har upptäckt några särskildta lukt- och
smakorganer, hafva de likväl en fin smak, som
sannolikt står i den närmaste förening med deras skarpa
lukt; ty då de kunna göra något val, välja de alltid
de mest sockerhaltiga blommorna. Vilja de företaga
deras utfärder till blommorna, flyga de först en stund
omkring deras kupa, liksom de ville förut inprägla i
minnet lokaliteten, höja sig sedan upp betydligt och
flyga derefter i rak rigtning till åkern eller ängen.
Om deras beundransvärdt sammansatta öga, som på
nära håll tydligt märker det minsta, äfven kan se på
afstånd, är icke afgjordt. I allmänhet hafva vi ännu
icke något riktigt begrepp om finheten och skärpan
hos det djuriska sinnet. Dufvor, hvilka man i en
tillstängd vagn
förde många mil ifrån deras boningsplats,
flögo, då de släpptes lösa, med största säkerhet och i
rät linie tillbaka till densamma. En sköldpadda, som
var fångad vid ön Ascension i den sydligaste delen
af Atlantiska hafvet och hvilken man upptog på ett
skepp, att föra henne till England, sjuknade under
vägen och kastades öfver bord i Engelska kanalen,
emedan hon tycktes vara nära döden. Efter två år
träffade man ånyo samma sköldpadda på nämnda ö
vid god helsa. Man hade, då den förra gången
fångades, inbränt några bokstäfver i bröstskölden samt
igenkände djuret på dem.

Flyttfoglarne, som ifrån den aflägsna södern
återvända till deras nordiska hemort, hvarest de blifvit
födda och uppfostrade, återfinna riktigt byn och staden,
huset och lidret, skogen och trädgården, från hvilken
de uttågat. Men de behöfva rätt väl deras sinnen för
detta återfinnande. Likaledes föranlåtes deras
uttågande ifrån kläckningsorterna icke mekaniskt på samma
sätt, som vinden t. ex. blåser bladet från trädet och
drifver det framför sig. De fattas snarare af en inre
oro, deras hela organism är försatt i ett uppretadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free