- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
21

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såret, men förlorade icke det minsta sin
sjelfbeherrskning. Han gick försigtigt till andra sidan af
promenaden och hemtade en käpp, som han derstädes
qvarlemnat. Med majestätisk och, såsom jag tror, med
förakt förenad vrede återvände han, tog Coti i svansen,
började bestraffningen med sin käpp och uppiskade
grundligt den brottsliga, likväl så, att denna icke blef
skadad. Tillika tillsåg han att slagen alltid föllo på
båda sidor om refbenen samt i en rigtning, som alltid
gick parallelt med ryggraden. Då han trodde, att
Coti fått tillräckligt, slungade han den, utan att röra
en ansigtsmuskel, ifrån sig genom en stöt med venstra
handen, som kastade brottslingen hufvudstupa upp i
luften. Han nedkom såsom en allvarligare och
förbättrad Coti, samt återvände, uppfylld af blygsel och
fruktan, i en yttre vrå [1].

På ett lika skarpsinnigt sätt, likväl utan käpp,
straffade en ung elefant en engelsk gentleman i
Ostindien. I missionären Lacroix’s biografi [2] berättas
följande ganska karakteristiska drag. På franske
guvernörens i Tschandernagar landtgård fanns en liten
mycket tamd elefant, hvilken var allas älskling. Han
egde frihet att gå omkring i hela huset — det förstås,
i nedersta våningen — samt var vand att efter
måltiden komma in i matsalen och af gästerna emottaga
läckerheter. En dag, då ett stort sällskap satt vid
desertbordet, inkom elefanten ånyo punktligt, gjorde
sin rund omkring bordet, sträckte sin snabel emellan
gästerna samt tiggde frukter och sötsaker. Men en
ibland herrarne ville icke gifva djuret något och, då
detta icke gick ifrån stället, tog han i förtreten gaffeln
och sårade den efterhängsna tiggaren i snabeln. En
hund skulle kanhända vid ett sådant sårande hämnats
med sin skarpa tand eller sprungit tjutande derifrån.


[1] Jemför Ausland 1856, sid. 340.
[2] Brief Memorials of the Rev. Alphonse Lacroix, Missionary of the London Miss. Society in Calcutta (London 1862).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free