Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer att nedtrycka handtaget, vidtog det ett annat
ganska sinnrikt medel. Det gick till den närbelägna
spishällen och gjorde derifrån ett språng på låset, för att
genom hela sin kroppstyngd öppna det. Försöket
hade också nästan lyckats, — ett försök, hvilket redan
såsom sådant gjorde dess förstånd heder. Trycket gick
ned, men dörren var tillika igen låst, och katten måste
således gifva sig tålamod, till dess kökspigan återkom.
Liksom i hänseende till intelligensen, utmärka sig
äfven i sedliga egenskaper vissa djur framför deras
likar, och isynnerhet i de båda högsta djurklasserna
framstår redan, liksom hos menniskan, individualiteten,
d. v. s. den på ett eget sätt utpräglade enskilda
beskaffenheten — både i afseende på godt och ondt. Vi
tala om hundars och hästars temperament; ibland dem
finnas raska, eldiga och tröga, varma och kalla
naturer, godmodiga och elaka, lustiga och melankoliska
lynnen. Men äfven ibland foglar af samma art finnas
ganska olika temperamenter och karakterer, t. ex.
ibland höns, gäss, papegojor. Dock är den sedliga
karakteren mera bunden vid slaget (genus). Således
tala vi om den lättsinniga sparfven, den icke
misstänksamma näktergalen, den sluga skatan, den fåfänga
påfogeln, den käcka sparfhöken, den fräcka kajan, den
melankoliska domherren, den lustiga staren, den vresiga
bergufven och den besynnerliga ugglan; ty sparfslägtet
är i allmänhet lättsinnigt, näktergalens slägte
misstänker icke något ondt och låter derföre lätt fånga sig
o. s. v.
Det ädelmodiga lejonet upptager såsom storsinnad
beskyddare i sin bur hundvalpen, tillåter den äfven
allahanda friheter samt till och med fördrager då den
i sin förmätenhet först vill smaka på köttstycket och
nafsar efter nosen på lejonet, som nalkas. Med den
vildare och mera blodlystna tigern kunde den svårligen
ostraffad våga detta försök. Likväl kunna äfven tigrar
tämjas, och Romarnes djurtämjare (mansuetarii)
kommo så långt, att tigern slickade deras händer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
