- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
36

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Är modet hos hästen, som gnäggar vid
stridstrumpeten, håller stånd i det häftigaste kulregn och
strider tappert i kapp med sin tappre ryttare, är detta
icke mod? Tillgifvenheten hos hunden, som delar
hunger och köld med tiggaren, sin herre, eller som
till och med, då herren är död, också icke längre vill
lefva, utan försmäktar på grafven, — är den ingen
kärlek och trohet? Djuret kan icke förhålla sig
annorlunda, — säga vissa filosofer, — det följer endast
naturnödvändigheten. Men dö alla hundar på deras
herres graf, och finnas icke äfven lättsinniga, som utan
mycket bekymmer ombyta herrar? Och finnes icke
äfven i menniskans kärlek och tillgifvenhet ett drag
af nödvändighet? Visserligen kan djurets känslolif icke
jemföras med menniskans, det har icke det rika
andliga och ideala innehållet, liksom äfven djurets vilja
icke kan höja sig till menskliga viljans frihet, som
kan bestämma sig efter förståndsidéer (tankar). Men
själ har djuret så säkert, som det eger förstånd och
frihet att vilja enligt sin egen natur; det yttrar
begärelse och afsky, hoppas och fruktar, glädjer och
fröjdar sig, jemrar sig och klagar, brusar upp i vrede
och låter med saktmod och undergifvenhet allt behaga
sig; det är afundsamt, högmodigt och fåfängt, egenkärt
och ädelmodigt samt uppoffrande sig sjelf, tacksamt
och har godt minne, är otacksamt och lättsinnigt, det
älskar och hakar samt kan — nästan såsom menniskan
— äfven uppdrifva sina känslor ända till passion. Men
alla dessa lifsyttringar äro själsverksamheter och
förutsätta ett med en själ begåfvadt väsende, alldeles på
samma sätt, som vi af menskligt förstånd och minne,
känsla och vilja sluta till en mensklig själ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free