Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Det återstår för oss ännu att betrakta ett par
hufvudpunkter, som lära oss att hvart djur är lifvadt
af en egendomlig själ, nemligen fysiognomien, som inom
de högre djurklasserna isynnerhet uppenbarar sig
blicken och rösten.
På djurlifvets lägsta trappsteg måste vi se på hela
kroppens böjningar och rörelser, att kunna sluta till
dess känslolif, »Äfven masken vrider sig, då den
trampas», säger folkets ordspråk ganska träffande. Det
finnes en smärtans fysiognomi i denna rörelse, som
alldeles icke kan misskännas och hvilken redan den
obildade menniskan märker. Masken är ännu nästan
helt och hållet tarmkanal; djuren, som stå på en låg
grad, äro mag- och tarm djur, och liksom den så högt
stående menniskan icke kan undvika att kröka och
vrida sig, då hon har häftig kolik, så rullar sig det
till sitt lif dödligt träffade lilla djuret tillsammans, det
försöker ännu att utsträcka och sammandraga sina
muskler, men rörelsen är förlamad. Kanhända är der,
hvarest nervsystemet ännu är föga utveckladt, äfven
känslan af smärta icke så stor, som hos de djur, hvilka
äro försedda med hjerna och ryggmärg; dock måste
äfven det lilla djuret inom de lägre klasserna känna
smärta, då det skadas till sitt lif, inskränkes deri eller
dödas. Och tvärtom kunna vi uppställa den satsen,
att hvart och ett djur, som lefver i sitt element, är i
besittning af och har till öfverflöd allt, som utgör
vilkoret för dess tillvaro, äfven är vid godt mod, så slö
också dess känsla af lifvet, så svag dess känsel ock
må vara. Liksom i vår jordiska natt, så mörk den
också synes vara för våra menskliga ögon, likväl för
många djur ännu finnes så mycket ljus, att de märka
och åtskilja en mängd föremål, och liksom i den knapt
inbrytande morgongryningen dock redan finnes ljus;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
