Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan ko skulle våga att göra hennes företräde
stridigt; ty deraf skulle uppkomma en strid på lif och
död. Jag observerade en händelse, som visade för mig
att kon äfven förstår skådespelarkonsten, förstår att
förställa sig. På en äng icke långt från min boning
betade två gamla kor och två oxar. Gossen, som
vaktade dem, aflägsnade sig några och tjugu steg, för
att tala med en förbigående. Den ena ibland korna
såg på honom, och så snart hon märkte att han vände
ryggen åt henne, sprang hon på en af oxarne, hvilken
hon icke kunde tåla, för att stånga honom, behöll
dock alltid vaktaren i sigte och, så snart denne vände
sig om, för att återkomma, upphörde hon hastigt och
betade så stilla, samt antog ett så oskyldigt utseende,
liksom hon icke hade gjort något annat. Gossen, som
ännu hade glömt att säga något, vände sig på nytt
en gång derifrån, och genast begagnade kon sig af det
gynnande tillfället att ånyo gifva oxen några stötar,
och hon förstod åter ställa sig så, att den
återkommande icke hade märkt något af det, som förefallit.
Hvarföre denna förställning? Fanns icke hos kon ett
medvetande att hon hade gjort något, som hon icke
bordt göra?
Ännu måste jag omnämna den rörande blicken
hos en get, hvilken jag icke kan glömma. En granne
förde vid ett band sin get till den med kalfvar
fullpackade slagtarvagnen, som for till Bregenz. Man
kunde icke komma öfverens om priset, och
landtmannen förde tillbaka sin get, som glad återvände med
honom. Ännu en gång vände säljaren sig, blef ense
med köparen om priset, förde sin get till vagnen,
sammanbandt med rep dess fötter och kastade den ibland
kalfvarne. Då nu getens förre egare tog afsked,
kastade djuret på honom en så bönfallande sorglig blick,
utan att skrika, att jag hela dagen icke kunde
glömma den.
Ännu djupare intryck än djurets blick gör
vanligtvis på oss det, som vi kalla dess »språk». I den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
