Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begreppet om dess andlighet, framställdes såsom en
sparfhök med solskifvan på hufvudet och månguden Chonsu
såsom en sparfhök med månskäran på hufvudet.
Man åtskilde likväl icke alltid person och
sinnebild från hvarandra, utan föreställde guden såsom
menniska med hufvudet af det motsvarande djuret. Således
framställdes Amu-Kneph (uranden) såsom en man med
ett vädurshufvud, Neith (urmaterien) såsom en qvinna
med ett fårhufvud; vetenskapernas och konsternas
uppfinnare och upphofsman Thot med ibishufvud; Anubis
med hundhufvud. Hos Indiska folkslagen var elefanten
klokhetens samt styrkans symbol och lånade sin snabel
åt guden Ganesa, hvilken såsom vishetens gud
uppgifver sätten, huru man skall möta lifvets svårigheter.
De konsterfarna Grekerna, hos hvilka medvetandet
var tydligare om den fria menskliga personligheten,
skilde båda, nemligen den menskligt framställda
personen af deras gudar och det symboliska djuret, från
hvarandra, ställde gåsen bredvid Juno, ugglan bredvid
Minerva, gåfvo Mercurius ormstafven i hand o. s. v.
Äfven den kristna kyrkan har flera gånger valt
djur till sinnebilder af andliga egenskaper, ehuru på
ett annat och riktigare sätt. Den har t. ex. framställt
Jesu Christi oskyldiga lidande under bilden af ett lamm,
den heliga Ande såsom dufva, samt enligt Ezech. 10,
11 gifvit åt Mattheus ett lejon, Lucas en oxe, Johannes
en engel och Marcus en örn. I Ryssland har det
kyrkligt-symboliska begagnandet af duffiguren gifvit
till och med anledning till en lag att det icke är
tillåtet att döda dufvor. Men från allt tillbedjande och
all dyrkan af ett djur såsom sådant är kristendomen
fri och ren, äfvensom judendomen, ja islam. Alla tre
religionerna stå i en rak motsats till hedendomen,
emedan de icke förblanda Gud och verlden, antaga dem
såsom ett och detsamma, utan känna och tillbedja Gud
såsom verldens Skapare och Herre, högt upphöjd öfver
sitt verk. Hedendomen må uppträda hvarest och under
hvilken form som helst, förblifver den likväl alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
