Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturtjenst och söndersplittrar sig i mångguderi.
Endast der, hvarest en enda Gud dyrkas såsom verldens
skapare och uppehållare, lyder budet till menniskorna:
du skall icke göra dig någon bild eller liknelse.
Hedendomen är alltid utsatt för faran — efter apostelns
träffande ord (Rom. 1, 23) — »att förvandla den
oförgängliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast
gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl
efter foglars och fyrfota och krypande djurs liknelse.»
Det första kapitlet i första Mose bok, hvarmed den
Heliga Skrift börjar, innehåller äfven för djuren det
första fribref, som ställer dem i ett riktigt förhållande
både till menniskan och Gud. Menniskan såsom den
jordiska skapelsens krona och genom sin förnuftiga
själ Guds afbild skall herrska öfver det oförnuftiga
djuret, men hvilket icke mindre är ett Guds verk,
utgånget ur Hans skaparhand, än menniskan sjelf.
Äfven djuret är af Gud välsignadt och emottager,
liksom menniskan, ordet: »varen fruktsamma och
föröken eder!» Af denna hufvudåskådning uppkomma
sedan alla öfriga lagar för djuren. Äfven djuret är,
liksom den arbetande menniskan, värdt sin lön (»man
skall icke tillbinda munnen på oxen, som tröskar»),
äfven det skall hafva sin andel i sabbaten, såsom
husdjur tillhör det familjen, och profeten Jesaias begagnar
den starka bilden, då han talar Jehovah’s ord: »en
oxe vet, hvilken han tillhör, och åsnan känner sin
herres krubba; men mitt folk känner mig icke!» Den
»rättvise förbarmar sig öfver sin boskap» och gör
afseende på dess egenheter, så att han t. ex. icke
spänner oxen tillsammans med hästen, emedan de hafva
olika gång och krafter. Endast der, hvarest djuret
riktigt uppskattas efter dess värde och beskaffenhet,
kunde så upphöjda och vackra naturbilder tecknas af
djurens lif, som vi finna ibland annat i Hjobs bok, i
Psaltaren och hos Profeterna. Skogens djur, foglarne
under himlen, fiskarne i hafvet, stora och små, — de
alla förkunna Guds ära, som har skapat och uppehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
