- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
57

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ursprungligen torde också de heliga djur, som höllos vid ett
tempel, endast hafva varit ett lefvande tecken af den
hieroglyf, under hvilken den gud framställdes, åt
hvilken man hade helgat djuret. På sådant sätt hållas
ännu i dag björnar i en instängd plats uti Schweiziska
staden Bern, hvilken har sitt namn af björnarne och
förer dem i sitt vapen.

Vi böra också icke glömma, att för den sinliga
menniskan, som ännu icke genom kunskaper och
iakttagelser blifvit herre öfver naturen, denna alltid
bibehåller något demoniskt. I den löfrika och skuggiga
lunden, i den svalkande klippgrottan, som icke blifvit
bildad af menniskohand, ser hon en gudomlig
hemlighet och en andemakt; — och ännu mycket mera
verkar såsom ett demoniskt väsende på hennes sinnen det
lefvande djuret, som står framför henne, utrustadt med
så många för henne obekanta egenskaper och krafter.

Indiens och Egyptens invånare trodde på läran om
själavandringen, enligt hvilken menniskans själ, då den
öfvergifver kroppen, måste, att försona sina synder,
uppehålla sig hos åtskilliga djur och på sådant sätt
uppstiga allt högre från grad till grad. Härutinnan
framskimrar troligen den tanke, hvilken den nyaste
naturforskningen allt mera framhåller, om den genom
hela kedjan af lefvande väsenden fortgående gradvisa
utvecklingen
af deras kropps och själs egenskaper ifrån
det lägre till det högre, det ringare till det
fullkomligare, men med lika villfarelse, i hvilken många ibland
de nyare naturforskarne fallit. Menniskan har
visserligen kroppsliga samt till en viss grad äfven själens
egenskaper, instinkter, böjelser o. s. v. gemensamma
med djuret, hon måste äta, dricka, smälta maten, hvila
sig o. s. v. liksom detta; men öfver den klyfta, som
ligger emellan apan och menniskan, ja redan emellan
fogeln och fisken och däggdjuret, kan ingen bro
byggas, aldrig uppväxer ett djur af en planta eller af den
ena djurarten en annan, och de mindre utvecklingarne
samt olikheterna till race, färg o. s. v. öfverstiga icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free